ATT FÖRVANDLA EN LITEN HALL TILL ETT BADRUM

Måste ju visa er några bilder från det lilla mini badrummet här på Björkallén, Johan står bakom detta verk och skapade verkligen magi med detta lilla krypin med tanke på hur det såg ut från början...

NU FÅR DET FAKTISKT VARA NOG!

Så kan vi tala om instagram en stund härinne? Visste ni att man idag kan köpa massor av följare till sina konton, nu tänker ni, nej det kan väl aldrig stämma men jodå det går alldeles utmärkt och speciellt svårt är det inte heller...

VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ?!!

Nu var det länge sedan igen, livet tar som vanligt upp all tid och den senaste veckan har varit intensiv med alla beslut inför framtiden, inskolning av liten fröken (vart tog tiden vägen?!!), förkylningar, ett mående som svajjar skapligt och dom vardagliga sysslorna som slukar massor av tid.

Men nu ni, har vi äntligen fått igång på värmen ordentligt efter att ha frusit en hel del dom senaste 2 månaderna, bara det har ju tagit på psyket rejält! Att gå runt och frysa är extremt påfrestande och nerverande, speciellt när man är på hemmaplan dagarna i ända. Men nu så, ett problem mindre. Woho!

Kan även meddela att man blivit student igen, läser webbteknik, html och css på högskola och undrar just V A D jag gett mig in på, böckerna är på engelska och kodning i sig är ju ganska så lurigt men samtidigt något jag kommer kunna ha stor nytta utav. Spännande! 

Efter flera års sökande kom jag även in på Sjuksköterskeutbildningen, drömmen om att bli barnmorska har ju inte riktigt släppt än efter alla dessa år men som läget är nu kunde jag inte efter mycket velande fram och tillbaka hoppa på den. 

Sååå himla tråkigt, samtidigt får jag tid att känna efter ordentligt. Svårt det där att veta vilka vägar man ska ta här i livet, tänker någonstans att man kanske kan få göra lite av varje, vill ju satsa fullt ut på det kreativa då mitt hjärta alltid gått den vägen. Men det är en svår väg, snårig, oviss och ganska läskig samtidigt som den är allt det jag någonsin velat göra. 

Men att ha en barnmorskeutbildning är inte fy skam det heller inför framtiden, det kommer ju garanterat behövas själar inom yrket som verkligen brinner för det. Den som lever får se helt enkelt, men nu tar vi en sak i taget och fokuserar på det kreativa fram till sommaren sen får tiden utvisa vad som sker. Vart vinden för en så att säga, livet ni vet, det kan ju ta riktigt tvära kast, ja det har vi ju lärt oss vid det här laget, bara att följa med, så gott det går...

SVERIGES BÄSTA INREDNINGSBLOGGAR 2017

Efter det här inlägget behövs lite positiv energi minst sagt och samma dag damp det ner ett mejl där jag fick förklarat för mig att den här lilla sidan är utsedd till en av Sveriges 50 bästa inredningsbloggar 2017! Plats 39 hade mitt lilla krypin här i cyber, himla roligt tycker jag och tack för det!

Ni hittar hela listan hos Wegot.se!

XOXO

EN OBEHAGLIG UPPTÄCKT, VAD I HELA FRIDEN HANDLAR DETTA OM?!!

Behöver nog lite hjälp här för att reda ut om det bara är jag som paranoid eller om det faktiskt är så att det är någon därute som försöker göra narr av oss, eller smutsa ner mitt namn?!! Upptäckte att någon startat en blogg hos for.me där jag tidigare haft exakt samma adress. Antagligen har någon snappat upp att det går trafik till den adressen (bilder från Pinterest är t.ex. länkat dit) och på så vis kommit på tanken att ta just den adressen. 

Så himla trist då den dessutom kommer upp på första sidan på google om man söker på "livsglitter", vill absolut inte bli förknippad med den där bloggen och ännu mindre nu efter att ha läst det senaste inlägget...

När jag fann denna blogg första gången fanns även någon skumt inlägg om lån, med länkar osv, reflekterade inte så mycket över det mer än att det är j*kligt synd att någon inte har fantasi nog att hitta på ett eget namn! 

Igår natt hittade jag till sidan igen och blev alldeles kall, HUR stor är sannolikheten att någon tar mitt namn och dessutom skriver sådant som jag nämner här i bloggen? Dock väldigt överdrivet och saker som inte alls stämmer, får lite känslan av att någon försöker göra narr av oss, eller speciellt Johan som fixat med avloppsrören vilket jag också skrev om i Mars månad, detta inlägg är publicerat i April. Så säg mig, hur stor är sannolikheten att den som skrivit detta inte har läst härinne mellan raderna?

Det märkliga är att bloggen inte uppdateras, 2 inlägg på 1 år? Vad vill personen med denna blogg? Smutsa ner mitt namn genom att länka till olika företag som antagligen inte har en aning om vad "livsglitter" är egentligen?!!

Klistrar in utdrag ur denna text för att sedan kommentera varför jag tycker det är skrämmande likt, både i tid som info från tidigare inlägg på denna blogg...

Det visade sig att killen som hade anlitat dom var en såndär "hemmafixare" och hade tänkte renovera hela sitt hus alldeles själv.

Detta har ju framgått väldigt tydligt härinne, att vi fixat allt själva och är riktiga "hemmafixare" om man nu vill benämna det så, dock känns det som att detta är skrivet i negativ betoning! Vi fortsätter...

Jag menar, självsäkerhet i all ära, det är sexigt. Men ibland måste man kunna ta några steg tillbaka och inse att man inte kan göra allting bara för man tror på sig själv. Jaja, det hade iaf visat sig att killen hade köpt sig en villa utanför Uppsala som var märkt som ett "renoveringsobjekt". Renoveringsobjektet var mer som ett trasigt hus som var redo att falla i två delar, men killen tydligen helt övertygad att han skulle fixa det. Snabbspola några månader/år så stod huset äntligen klart men det är här det roliga kommer...

Vi köpte ett riktigt renoveringsobjekt till hus som vi renoverat upp själva sedan Maj förra året, när vi rustat i nästan ett helt år flyttade vi in...

Han hade tabbat sig med avloppen eller rörsystemet under själva villan och där brast det för honom. Det är också där min kille kommer in i bild haha, det visade sig att hela golvet måste rivas ut och ALLT som har med avloppet att göra måste göras om från början. Han hemmafixaren hade väl redan lagt ner flera hundratusen och nu måste han lägga ner ännu mer pengar för att få allting fixat. Snacka om att självsäkerheten gick för långt HAHA. Jag orkar alltså inte, vissa människor.

Johan har dragit nya avlopp från källaren och upp till badrum osv, det är inga som helst fel på dom, saken var att det gamla gjutjärnsröret under betonggolvet i källaren hade gått sönder, vilket bidrog till att vi var tvungna att bila upp hela golvet därnere och göra nytt. Vilket Johans systers pojkvän hjälpte oss med...

Visst är det väl bra märkligt? Det känns som att texten innehåller delar av HUR det hade kunnat vara men mycket är bara bullshit rent ut sagt, och jag får en känsla av att det är någon som läst härinne och skrivit detta inlägget enbart för att göra lite narr av oss eller mer min sambo i detta inlägg. Vad tror ni? Eller är det bara en ren tillfällighet? Att någon tar samma namn som mig, skriver om liknande saker som inträffat oss? Vad ska man tro?!!

Det som är det läskiga är att allt verkar stämma i tid och händelse, den som skrivit inlägget har nämnt hemmafixare, renoveringsobjekt, renovering i flera månader, flyttade in och då gick avloppet sönder, precis exakt så som det varit för oss, jag skrev om det i Mars månad, detta inlägg publicerades i April...

Så vad i hela friden är detta? Tidigare inlägg är också om att personen gillar att fotografera, också himla märkligt sammanträffande, lika där, länkar till någon företagssida. Vet inte om det är jag som är paranoid eller om det faktiskt är en ren tillfällighet, trots att jag tycker att det är verkligen 1 på miljonen att någon skriver något liknande och samtidigt tagit mitt namn...

Nämner ni livsglitter får ni nog lite rabatt också ;)

Och den sista raden i detta inlägg, nej fy, får bara ont i magen utav detta! Vill ni läsa allt så är adressen (livsglitter.for.me).

Har kontaktat for.me för att försöka få tag på personens kontaktuppgifter, dock misstänker jag att dom inte kommer lämna ut dom plus att personen som skapat denna blogg antagligen inte är så dum att uppge sitt riktiga namn. Så det återstår att se om nya inlägg dyker upp...

RÄDSLAN FÖR ATT SAKNA DET MAN ÄR VAN VID

Solen skiner och det känns som vår, bläddrar igenom mitt gamla arkiv härinne, fastnar under DIY kategorin och finner den lilla badkarshörnan på altanen. Badkaret som jag hämtade mitt i vintern hemma hos mamma, impulsiv som man är, slet ut duschväggarna för att få in badkaret i badrummet, pallade upp det med vedträn eftersom det saknades 1 fot! Ja men ni förstår ju vad glamoröst det var, inte nog med det, varmvattnet räckte ju inte att fylla upp hela karet, så det hamnade tillslut på altanen, som ett litet utespa sommartid!

Gjorde som en sänghimmel ovanför badkaret, vill ni läsa mer om det så finns det här: Bygg ett eget mini-spa. Längtar verkligen till våren och sommaren nu, att få odla och bygga fram en hel ny trädgård, för en sommar till i lilla Laritstorp blir det inte, snart börjar vi röra på oss bort mot lilla Björkallén istället och mitt barndomshem här kommer hyras ut.

Det är både glädje och sorg i det, älskar detta lilla ställe, huset, altanerna, kakelugnen och kaminerna men samtidigt måste jag också kunna släppa, prova något nytt, som i detta fallet innebär att flytta till huset vi slitit med sedan i Maj förra året. Självklart känns det märkligt, rädslan för att sakna det man är van vid skrämmer mig från vettet ibland, samtidigt som jag är så ivrig och nyfiken på hur livet kommer bli i det nya huset. Många känslor att ta in just nu, många tankar som virvlar runt...

Tack för era tankar i föregående inlägg och det gör mig väldigt glad att ni uppskattar mina fotografier,   tack för det fina ni! Jag hoppas vi hörs snart igen, ta hand om er!

SLOW BLOGGING

Hej på er! Nu var det länge sedan igen, visste ni föresten att det finns något som kallas Slow Blogging? Det handlar lite om att inte bara skapa inlägg bara för "att" skapa något, utan göra det mer sällan när man verkligen har något att berätta eller visa. Genomtänkta inlägg, bilder osv. 

Är lite för och emot, är ju faktiskt en ganska så impulsiv människa så skulle väl egentligen kunna blogga flera gånger om dagen, som förr, men just nu känns detta mer som en riktig slow blogging blogg eftersom det kan gå långt mellan inläggen!

Renovering, bebis, vildingarna och livet måste få gå före, trots att jag så gärna hade velat dela med mig av allt som sker. Men den tiden kommer, då jag kan fokusera lite mer på mitt. Johan ska nämligen börja vara pappaledig på fredagar och kan nog inte med ord förklara hur skönt det ska bli, att få några timmar att fixa med sånt som måste fixas ostört! Speciellt när det kommer till företaget, det behöver lite kärlek, precis som jag själv måste få känna att det händer något, utveckling...

Just nu är det precis som att man får igen för allt man gjort, läs (höggravid, renovering, bebisbubbla) tröttheten kommer som en käftsmäll rent ut sagt, vilket bidrar till att det blir svårt att hålla fokus, känna inspiration och kreativitet, eller ja, kreativ det är jag nästan alltid kvällstid, förmiddag fungerar inte alls för mig, hela dagarna kan gå och det känns som att man bara vandrar runt utan att få något vettigt gjort. Eller ja, jag får mycket gjort men det är inte pga något skönt flow som man känner kvällstid när just det där "flowet" brukar kunna infinna sig. Usch vad jag babblar nu, men antar att det är mycket som måste ut...

Kan väl sammanfatta det som att, vissa dagar är energin på topp och vi får hur mycket som helst gjort, men vissa dagar är man så trött att ögonlocken bara faller ned såfort den får chansen. Samtidigt som jag är extremt rastlös och vill få massor av saker att gå i lås, samtidigt kan jag vara för trött för att orka ta tag i det. Trött och rastlös, värsta känslan som finns...

Jag mår helt enkelt bäst av att få hålla igång, få massor av saker gjorda, vara kreativ, produktiv, varje dag är en ny chans att komma framåt i livet, så ser jag det. Snacka om att man blir skapligt irriterad när orken tryter, att ligga på soffan är inte min grej helt enkelt...

Men jag antar att jag någonstans måste lära mig att balansera livet, det är väl antagligen därför det blir såhär, för att man kör på i 120 för att det är så roligt och för att det känns så underbart när man har den där energin, men sen kan det ta tvärstopp och då mår man inget vidare istället. Vart finner man balansen, och hur lyckas man hålla den? 

Och ännu värre, är jag så ivrig på livet att jag inte ens
hinner känna av att jag lever det?

FÖLJER DU MARKNADSFÖRINGSLAGEN?

Mer och mer skrivs det om marknadsföringslagen och vad som gäller, alla inlägg som innehåller annonslänkar/adlinks, samarbeten och sponsring skall märkas ut i början av inlägget så att läsaren klart och tydligt kan se det, det räcker alltså inte men en liten text i slutet av inlägget...

FOTO:LOUISE HIETANEN

Som några av er kanske har märkt så har en PR & POLICY sidan skapats härinne, jag tycker det är viktigt att följa med i utvecklingen, att vi faktiskt har ett ansvar, vi som faktiskt vill ha en inkomst av vårt skapande, att då också märka ut inläggen, rakt av, ärligt, och stå för att ja, mitt material är faktiskt värt något!

Och när det kommer till företagen som vill jobba med oss "bloggare" eller influencers som det också kallas för, oss med flera sociala kanaler, så vore kanske en tankeställare bra. Vilken tidning skulle göra reklam för ert företag för 300:- t.ex. nej just det, ingen, vad kostar inte en liten ruta i en tidning? Flera tusentals kronor, som företag betalar varje månad för att synas. 

Hur kommer det sig då att många företag förväntar sig att både få synas och få länkar som bidrar till bättre rank på google utan att betala för det hos en välbesökt kanske till och med nischad bloggare som når ut direkt till målgruppen?

UnderbaraClara skriver: Kvinnor dominerar i bloggvärlden, men det är inte kvinnorna som tjänar pengarna. En stor del av problematiken handlar om att så länge vi bloggare inte tar vår verksamhet på allvar kommer ingen annan göra det heller. Som bloggare blir man dagligen kontaktad av företag som ”generöst” vill skicka ett läppglans och ett par strumpor från sin senaste kollektion i utbyte mot en länk från bloggen.

Tankar kring detta? Struntar du i att märka ut dina inlägg som innehåller adlink/sponsrade produkter/samarbeten osv? Orsaken till det? Ovetskapen om marknadsföringslagen och konsumentverkets riktlinjer? Eller kan du inte stå upp för att du tycker att just ditt material är värt något? 

Jag har också varit helt ovetande om att man måste märka ut sina inlägg tydligt fram tills jag fann sidan Influencers Of Sweden, vill ni läsa mer om allt detta, läs: Jag smyger inte!

Follow

BRIST PÅ KOLHYDRATER

Jomen, så är det, tror min extrema trötthet beror på bristen av kolhydrater dom senaste 2 veckorna, nej nu ljög jag, 1,5 vecka är det nu tror jag. För vet ni vad, sockerberoendet från helvetti höll på att ta över mitt liv där ett tag och det enda botemedlet att bli av med det för mig är att utesluta kolhydraterna, självklart inte alla meeeeen väldigt många av dom. Allt som triggar suget efter sötsaker!

Och såhär i januari månad när recept efter recept på semlor dyker upp är det inte det lättaste, kommer garanterat falla för en eller två semlor, dock vill jag prova göra dom la low carb! Men den där prinsess-semlan blir ju snäppet svårare, blev så sugen på att göra dessa när dom cirkulerade överallt, mest för fotografiernas skull men även för min egen då jag älskar marsipan, så, så jobbigt läge! 

Kommer försöka hålla mig strikt borta från kolhydraterna nu ett tag, mår absolut bäst utav det eftersom jag provade det efter graviditeten med Theodor för 6 år sedan, gick ner 27 kilo om jag inte minns fel och vilken befrielse det var, slippa all tyngd, för det är just det som besvärar mig, tyngden!

När man är en aktiv själ som älskar att ha många bollar i luften, både med barn och renovering mm så vill man helst slippa bli förhindrad pga av för tung kropp, orken tryter och man har ont lite här och där, beror säkert till stor del av alla graviditeterna också. Speciellt dom senaste två, den första avslutades i v22 och vi blev snabbt gravida igen för att sedan vara det i 37 veckor till. Så ja, graviditeterna har gjort sitt på denna arma kropp, dags att bygga upp den igen, för det är så jag ser det, vill känna mig stark, lätt och alert!

Smal har jag aldrig velat bli, älskar kurvor, men som sagt, jag måste få känna mig smidigare för att trivas i min kropp nu, det är på tiden efter flera år av för många tunga kilon! Sen skulle jag önska att det fanns en bra balans, att jag finner den längre fram, en bra balans mellan mat, kolhydrater och träning, men den som lever den lär...

Tack till er som lämnade kommentarer i förra inlägget, 

så himla roligt att få läsa mer om er!

VEM ÄR DU?!!

Önskar så att ni kunde dela med er av vem ni är och hur ni hittat hit, vad gillar ni att läsa om? Härinne pladdrar jag ju på om allt mellan himmel och jord så kände att det var dags att ta reda på lite mer om er som faktiskt kikar in! 

Detta är ju en ganska blandad kompott, en livsstils blogg skulle jag vilja påstå, om mammalivet, renoveringarna, inredningen, fotograferandet, konsten och skapandet, sorg, recept och en del DIY tips mellan varven. En gott och blandat påse typ!

Självfallet får du vara anonym, men bloggar du själv vill jag gärna hitta in till dig också! Håller tummarna för att några av er ORKAR och vågar lämna ett litet spår.

Stor kram! // Louise

AMNING ÄR MER KÄRLEKSFULLT ÄN MYSIGT!

FOTO:LIVSGLITTER

Det är ofattbart att tiden gått så snabbt, ett halvt år har skenat förbi sedan vi åkte till förlossningen den där måndagsmorgonen i Juli för igångsättning. Efter 4 förlossningar, 3 levande barn, 1 missfall/utomkveds känner jag att man fått uppleva det mesta kring graviditet, amning, småbarnår (dock inte livet med tonåringar än) och familjeliv. Amningen med dom två första små Vildingarna gick bra, dock fungerade det inte hela vägen fram till 6 månaders ålder...

Denna gång har jag bara tagit allt som det kommer, inte lagt några större funderingar på amningen utan bara låtit de gå som det går, mer avslappnat, struntat i att läsa, lyssna på andras åsikter och funderat, och vet ni vad, det kanske var det som var grejen, för det har inte varit några problem med lillan och maten under dessa 6 månader, den har alltid funnits där, precis som att det vore en självklarhet, vilket har varit hur underbart som helst, att alltid ha maten med sig. 

Dock har jag alltid tyckt att amning är ganska slitsamt för kroppen, att allt ansvar ligger på mig, dag som natt. Ibland brukar jag uttala högt, varför utrustade inte den där som skapade människan även mannen med mat i boobsen?!! Som efter en förlossning, där man är helt slutkörd och mörbultad, skulle behöva sova i flera dygn och när man knappt kan ta sig ur sängen, där om något skulle det underlätta om mannen kunde mata det lilla underverket, så kvinnan fick vila, men icke, det ska ammas om man nu vill amma för att få igång produktionen.

 

FOTO:LIVSGLITTER

Vi blev ju kvar på BB i flera dygn, och det blir inte så mycket vila där som när man är hemma, dels kan bebis sova tryggt bredvid i sängen hemma, vilket medför mindre bärande utav liten avkomma med en kropp som skriker av smärta. På BB kan man absolut inte somna med en liten bredvid sig i de små sängarna, i vilket fall inte jag, och att lyfta i och ur den där vagnen var inte det trevligaste som sagt efter en förlossning. Skulle ha tjatat ännu mer på Johan, eller tjatat och tjatat, det är väl lika mycket mannens ansvar att kunna avlasta, trösta, lyfta, byta blöja och bära som kvinnans, speciellt efter förlossningen? Dock ska de ske utan att man behöver fråga, avskyr att behöva fråga eftersom det känns som att man tjatar...

Och sker det inte naturligt utan att man ska behöva fråga, ja då gör man det själv, dumt att försöka spela duktig när man egentligen behöver avlastning och kanske behöver bli lite servad och ompysslad själv, M E E E N nä, så himla dumt att ta på sig den där duktighets koftan, men det ligger ju hos mig, tyvärr. 

FOTO: LIVSGLITTER

Herregud, skulle kunna skriva en hel roman om mammalivet, alla känslor, upplevelser, tankar och funderingar, antar att jag inte är ensam om det? Men på tal om amningen så ska vi försöka börja avsluta den nu, lillan har fått tänder och det är allt annat än trevligt att amma när hon bits! Hon är himla intresserad utav mat och gapar stort när skeden kommer, så jag tror inte det blir några problem att övergå till mer fast föda nu...

Om jag kommer sakna amningen? Just nu känns det bara skönt att få avsluta den, få tillbaka min kropp, jag hör inte till den delen av mammor som tycker det är så H I M L A underbart och fantastiskt mysigt att amma, vilket kanske är lite tabu? Men jag gör det för att det är bra för lillan och för att det är smidigt och lyxigt att alltid ha varm mat nära till hands, men som sagt, sådär rosenskimrande mysigt vet jag inte om det är med läckande boobisar, sår och den där fasansfulla svidande smärtan som kan uppkomma i början, ryggproblem, mjölkstockning om man har otur, bit, slit och riv från liten avkomma med två små sylvassa gaddar plus naglar som växer som ogräs! 

Amning för mig mer kärleksfullt än mysigt, att få se sitt barn bli tryggt, mätt och belåtet värmer i hela hjärtat trots att det är allt annat än bara "mys" att amma...

Och innan jag avslutar detta inlägg med mina egna erfarenheter, tankar och känslor så vill jag poängtera att detta inlägg har inget som helst att göra med flaskmatning eller ersättning, eller värderingar om det, så ingen behöver ta illa vid sig där! Har själv gett alla mina barn ersättning vid vissa tillfällen, dock sällan, men det är ingenting jag är emot, snarare tvärtom, det är kanon att det finns för dom som inte kan eller vill amma! Alla gör som dom vill och ingen ska behöva lägga sig i det, din kropp, ditt barn, ditt liv...

ETT ÖDEHUS FÅR LIV - DEL II

I samarbete med Mr Perswall

Lördagskväll och vi har precis krupit ner i sängen efter en lång dag i nya huset, lillan fick vara hos mormor några timmar så vi fick fixa upp lister, socklar och foder i Vildas blivande rum på Björkallén. Tänkte bjuda på några bilder ur mobilen denna kväll, ni må tro att man är ivrig till tusen att få piffa och dona härinne för att sedan gå lös med kameran, kommer bli magiska bilder!

Som ni vet tapetserade vi ju för fullt under nyårshelgen, världens vackraste tapet; Blossom Soft från Mr Perswall fick klä dessa väggar och är så himla nöjd med att vi vågade denna tapet i hela rummet, den är magisk och kommer passa perfekt till min snart 8 åriga lilla tösabit! 

Dock lyckades jag göra världens miss när jag skulle skicka in alla mått efter just våra väggar, skyller helt på amningshjärna och för många bollar i luften, mätt rätt hade jag, men när jag plussade ihop ena väggen som har två 45 graders hörn missade jag helt en H E L meter! 

Kan ni förstå paniken här!?? Efter att ha tapetserat och varit super nervig för att göra minsta lilla fel, lyckats göra alla hörn fina utan att det blev fel i mönstret osv, och sedan upptäcker man att man gjort den största missen av alla, skickat fel mått...oh my...pinigt värre!

Men världens bästa Mr Perswall löste det lätt som en plätt och det är jag extremt tacksam över, tusen tack för att ni räddade situationen och själv lärde jag mig nog både en och två läxor här, andas, kolla igenom alla mått fler än 2 gånger, vi säger 3 gånger så blir det säkert helt rätt, samt, försök inte göra hundra saker samtidigt med liten bebis på ena höften...phu!

Men nu är alltså rummets alla väggar tapetserade och klara, det var alltså dags för lister, foder och socklar! Såhär är det, jag är sjuuuuuukt rädd och nojig för allt vad maskiner med sågar och spikpistoler är, har dom värsta av dom värsta föreställningarna om vad som kan hända med dom! 

Måste jag ens berätta att Johan blir smått galen av alla mina miljoner frågor om E X A K T vad som kan hända? Kan man få en spik i handen? Möjligen i ögat? Kan kap och gersågens klinga lossna och man blir halshuggen? Ja och sådär kan det pågå i minst en kvart och lite mest hela tiden, sen ska vi inte ens prata om den oro jag känner när Johan sågar, oh my! Måste typ hålla för öronen och blunda samt tänka på något vackert annars ser jag typ bara avkapade kroppsdelar, typ så. Är jag ensam om att känna såhär?!!

Har fortfarande svårt för den där sågen, men spikpistolen och jag, ja vi gick ganska bra ihop när jag väl insett att den inte var så farlig som jag trott...

FOTSPÅR I SNÖN & PÅHÄLSNING AV NÅGON OKÄND

Något som jag tycker är E X T R E M T obehagligt är när man upptäcker att någon varit och smugit sig runt på ens gård, inte nog med det, baksidan där källaren är, där har någon gått fram och tillbaka, precis som att den/dom kikat in genom källarfönstren...

Oavsett om det är någon nyfiken granne eller vad som helst så tar man sig inte friheten att gå in på någon annans gård för att kika, då väntar man tills den som bor där finns synlig på gården och frågar om man får komma och kolla. Dock misstänker jag att det inte är en nyfiken granne utan något helt annat som är i görningen...

Eftersom huset vi renoverar ståt tomt i så många år kanske det är många som är nyfikna på vad som sker, eller så är det någon liten stöldkupp som tror att det är obebott och checkar läget...

Avskyr denna typ av händelser, människor som inte förstår vikten av ditt och mitt, inbrottstjuvar och andra skummisar. Det smartaste kanske inte var att pulsa runt i nysnö dock, märks ju väldigt väl att vi haft påhälsning om man säger så!

Men eftersom vi bor i en liten by så har dom flesta ögonen öppna och det känns tryggt, dock kommer jag nog föreslå ett ordentligt larmsystem för mannen, ett som tjuter utav bara helvetti om någon obehörig råkar komma innanför dörren, där dom icke hör hemma!

Eller som pappa föreslog, en björnsax under snön. Skämt åtsido, oskyldiga djur kan ju komma till skada...

BLOGGA? DET ÄR VÄL INGET JOBB?

Hör du till dem som också säger, blogga? Det är väl inget jobb? Själv kan jag tycka att just ordet B L O G G A R E klingar lite dåligt, det känns liksom för fjuttigt för det jobb som ligger bakom, för det är mycket jobb bakom "att bara blogga lite" som många uttrycker sig! Inspirerande bilder och text tar tid och behöver planering, det skapas inte bara på 5 minuter.

Att blogga och skapa material, som i detta fallet är helt gratis för dig som läser kan liknas med att jobba för en tidning, förutom den stora skillnaden. Inkomsten! När du jobbar för en tidning är det självklart att du får en lön för det du gör, samtidigt som tidningen kostar för den som vill läsa den. I "bloggvärlden" verkar allt handla om hur många besökare du har, inte vilket material du skapar...

Diskussionen inne hos bloggbevakningen kan jag tycka är intressant, har bloggare riktiga jobb? Och när anses man "jobba" på riktigt med sin kanal och inte bara glida på en räkmacka?

  Bloggbevakningen skriver: Är det att många som lever på att blogga är kassa på att skriva, mest slänger käft med sina läsare och hela tiden klagar på hur jobbigt det är att behöva uppdatera någon gång per dag som gör att det är svårt att ta dem på allvar som en yrkesgrupp?

Tankar kring detta? Alla har vi nog en egen bild av vad en professionell bloggare är för just oss, men när anses bloggaren jobba som just bloggare/influencer och av vilka orsaker? Bra material? Många besökare? Många samarbeten?

Hur bedöms då detta? Det finns små bloggar med otroligt bra och professionellt material med mycket tid bakom, men det finns även stora bloggar med bra material precis som det finns stora bloggar med väldigt dåligt och oprofessionellt material, skillnaden är väl bara att vissa tjänar bra på bra material och visa tjänar bra på dåligt material. Men hur bedömer man vad som anses vara bra och dåligt? Och när anses man "jobba" som bloggare?

Follow