3 FAVORITER INFÖR JULBAKET

torsdag 12 december 2019


Åh hej vänner! Nu var det länge sedan sen sist igen, tänker att ett lättsamt inlägg vore på sin plats såhär inför jul, mina 3 absoluta favoriter genom åren när det kommer till julgodis och gottigheter!

smörkola, lätt kola, julgodis
Smörkolan, ett måste varje jul, guuuudomligt krämig och lätt som en plätt att sno ihop då smeten så gott som sköter sig själv! Fint att linda in i bakplåtspapper och förvara i glasburk, eller varför inte ge bort i julklapp?  Recept hittar ni här: Ljuvlig smörkola


Cheescake:arnas cheesecake skulle jag vilja säga! Denna är riktigt mastig men otroligt god som efterrätt på julbordet! Pepparkakscheesecake, följ inlägget så hittar ni vidare till receptet: pepparkakscheesecake

Fudge, Marabou fudge, godaste fudge, seg fudge, krämig fudge, julgodis, topplista
Och sist men inte minst, Marabou Fudgen! Denna går alltid åt i ett nafs så det kan vara bra att göra en dubbel sats så att säga....

Recept hittar ni här: Marabou Fudge


TORSDAG 12 DECEMBER

Har ni några recept ni vill dela med er av så får ni gärna göra det här nedan, alltid fint med lite extra tips såhär i juletid!

Liten snabb uppdatering om läget, tagit jullov med de små då magsjukan härjar såhär lagom till jul på förskolorna. Försöker roa super-trotsig 3 åring och 8 månaders bebis som precis börjat upptäcka världen genom att ta sina första krypande/ålande steg? Säger man steg ens?

Pepparkaksbak som urartar i kastande av både deg och formar, tålamodet mina vänner, är inte det bästa hos lilla damen. Kan bli så himla full i skratt ibland, tänk att det kan rymmas så många och stora känslor i en sådan liten kropp! Just den där åldern är så sjukt påfrestande men samtidigt så sjukt rolig och intressant. 

De stora barnen har pappa-vecka och vilar öronen...



Vi hörs snart igen, hoppas jag! 
Håll tummarna!

DEN BÄSTA TIDEN ÄR NU

onsdag 15 maj 2019


Första veckan att prova på livet som ensam med två små igen, minst sagt en omställning i sej, lite som att slungas tillbaka till tiden när dom 2 äldsta var små, minns dock bara små fragment av den tiden tyvärr. Försöker någonstans stanna upp och andas, påminna mig om att jag får tillåta mig själv att faktiskt vara "mammaledig" även om just ledig är lite fel typ av ord för denna typ av tid, läs (heltidsjobb dygnet runt). Men det är svårt att släppa allt annat som man skall ha i huvudet och planera inför, framtiden, livet.


Försöker njuta så mycket det bara går av allt det vackra, finns inget bättre än denna tid just nu, innan sommaren, när körsbärsträd och hägg blommar. Att mellan amning och blöjbyten vara ute så mycket det bara går och pyssla i trädgården, trots dimman av sömnbrist känns det som att det ger själen lite extra kärlek och energi. Älskar att se drömmar och projekt växa fram, den bästa tiden är verkligen nu. Här och nu.


Vi tar en dag i taget och försöker hitta nya rutiner i ett nytt liv, även fast att vi har väldigt många projekt igång och mycket som behöver fixas hela tiden försöker jag någonstans intala mig att det är lite så vi bara är och vill ha det. Undrar just hur livet blir den dagen vi är klar med allt, eller blir man någonsin klar? Tror inte det, hade en lärare en gång som sa att man har alltid ett visst antal problem i livet, eller saker som skall lösas, när några är borta från listan tillkommer alltid nya. Det stämmer nog ganska väl...

körsbärsblom, maj

Nu ska jag göra mig redo att åka och hämta hem litet busfrö som går andra dagen på förskolan efter ett himla långt uppehåll på flera veckor, mamma kommer över snart och passar lillebror så jag lite snabbt och smidigt hinner hem igen läs,( inväntar DHL leverans ) med klinkers till projekt källaren.

Vi hörs snart igen, hoppas jag!

OM ATT MISSA PÅSKEN, MEN ATT ÄNDÅ FÅ DET FINASTE AV PÅSKÄGG MAN KAN FÅ

måndag 13 maj 2019

Babyfotografering, ludvika, fotograf, louise hietanen

Välkommen till världen lillebror! 

Livet har varit lite huller om buller sedan du kom men jag hoppas att livet lättar snart igen, dimman, sömnbristen, alla måsten och allt som lyckas krångla precis när man minst orkar eller har tid. När man helst bara vill vara i bebisbubblan, njuta och snusa på bebis mest hela tiden. Och för att inte tala om att man vill försöka landa i 4-barnschocken, alla hormoner som svajar hit och dit, gråtattacker och lyckorus, förvirringen, lyckan, livet. 

Gravidfotografering, gravid v 37, igångsättning, Babyfotografering, ludvika, fotograf, louise hietanen

Vi missade påsken helt men fick ändå de finaste av påskägg i form av efterlängtad liten lillebror, eller liten ska vi inte säga då han fick komma ut 2,5 vecka tidigare pga vikten. 4040g kärlek kom till världen alldeles för fort för både honom och mig. Mer om igångsättningen i ett annat inlägg, måste fortfarande bearbeta själva förlossningen, det här med att det inte blir riktigt som man föreställt sig...

Babyfotografering, ludvika, fotograf, louise hietanen

Hela påsken tillbringades på Neonatal då lillebror hade lågt socker och var antagligen lite medtagen efter att som sagt, kommit lite för fort till världen. Efter flera dygn av extrem ångest och ett krossat psyke pga för många intryck och människor utan chans att få vila, få ensamhet, fick vi äntligen komma hem till livet, verkligheten igen. Bara känslan av att kunna andas igen, slippa människor runt omkring sig, få vara ifred, få återhämta hjärnan, himmelriket mina vänner, verkligen himmelriket trots alla hormoner och sömnlösa nätter den första veckan. 

Gravidfotografering, gravid v 37, igångsättning, Babyfotografering, ludvika, fotograf, louise hietanen

Vissa stannar på BB för att vila upp sig, för mig är det helt tvärtom med sjukhus eller med platser överhuvudtaget med för mycket okända som kända människor, det suger så extremt mycket energi och det var precis det som skede här. För många dygn på sjukhus och jag funkar inte som vanligt, blir totalt psykiskt utmattad, deprimerad och famlar i ett stort hål av mörker, paniken som infinner sig i kroppen när man känner att nu, nu klarar jag inte av detta något mer är inte trevlig när man inte har något val. Många känner inte alls igen sig i detta, men kanske någon, någon därute förstår hur det känns att andas när man äntligen är fri igen och få en chans att vila en överstimulerade hjärna.

Detta må bli det sista lilla livet jag sätter till världen hur underbart det än är när allt är över, och jag upprepar ett mantra att jag får aldrig glömma hur det var, inte glömma denna gången utan skriva ner hur jobbigt det faktiskt kan vara tills man nått fram. All ångest, oro som äter upp en, vi är lyckligt lottade som fått ännu ett litet mirakel, för det är inte alltid så självklart som ni vet...

Så välkommen till världen Bror Love Arne, vi har valt att lillebror ska få bli uppkallad efter vår lilla änglapojke Love som föddes stilla i vecka 22. Vi är så himla nyfikna på vad detta blir för en ny liten person! 


GRAVID I VECKA 28 OCH OM HÖGKÄNSLIGHET I VARDAGEN

onsdag 13 februari 2019

Hsp, högkänslighet, floral moss, garbo&friends, gravid v 28, bloggare

Hej vänner! Nu har vi gått in i vecka 28+1 (vecka 29), liten lever rövare som aldrig förr och jag funderar lite på ibland om det kommer bli under just denna graviditet man får uppleva ett brutet revben för första gången...

Liten men ganska så stark om vi säger så!


ONSDAG 13 FEBRUARI

Tänkte börja skriva mer om högkänslighet, hur jag personligen upplever det, men även som en slags terapi då jag under så många år läst och läst och försökt förstå vad jag "lider" av, varför jag alltid känt mig så annorlunda emot andra människor. Varför andra upplevt mig som blyg, tillbakadragen och osocial. 

Jag är fortfarande inte säker på om jag också har någon typ av Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (stor ärftlighetsfaktor) och skulle säkerligen behöva utredas för även detta, men det sjukvården inte verkar förstå är att vissa verkligen drar sig och har svårt för att söka hjälp. 

För många år sedan tog jag mod till mig, remiss skulle skickas och jag fick veta att det kunde ta några månader. Dom hörde aldrig av sig. Synd, det krävdes så mycket av mig att ens ta det där steget och efter det har jag ej gjort det igen. Kan även tillägga att läkaren jag pratade med visste inte ens vad ADD är för något.

Högkänslig är det inget tal om saken att jag inte är, väldigt högkänslig skulle jag vilja påstå och vill gärna börja dela med mig mer utav det, kanske någon känner igen sig? Kanske någon famlar i mörkret precis som jag innan det gick upp för mig att det fanns något som kunde sätta ord på precis hur jag fungerar och känner! 

Här nedan kommer ett exempel på en helt vanlig vardagssituation som kan vara väldigt påfrestande för min högkänsliga hjärna:

Har under så många år önskat ett smidigare sätt att handla mat på än att behöva in i en stor butik med massor av människor, vilket för mig innebär massor av intryck och känslor som liksom snor min energi något kopiöst, speciellt nu under graviditeten verkar jag ha blivit ännu känsligare och kan vara totalt död resten av dagen efter en mindre utsvävning bland människor i butik.

Har alltid haft svårt för butiker, svårt att koncentrera mig pga alla människor, ljud i olika former  tar enormt med energi när man är ljudkänslig, kan inte stänga av utan hör alla ljud samtidigt och extra högt.

Som ni förstår blir det ganska så mossigt däruppe, svårast har jag för att prata om man stöter på någon bekant, det blir ett himla virrvarr och tankarna går på högvarv. Så stöter ni på mig i butik, förvänta er inte någon supersocial person, får verkligen anstränga mig till max för att ta in vad personen säger och sen ska man försöka formulera ett svar på det som sägs också. 

Ibland minns jag inte ens vad som sagts, stressnivån går alltid upp när jag måste socialisera i liknande miljöer eller överhuvudtaget med personer som just bara är "bekanta" men jag har med åren börjat acceptera att det bara är såhär jag är trots att jag verkligen ogillar dessa situationer.

Har sedan barnsben bara önskat att jag kunde vara lika social som alla andra, få fram orden lika lätt som alla andra, prata vitt och brett om livet som dom flesta verkar kunna osv men det tar väldigt mycket energi att försöka vara på det här viset när man egentligen inte är det, när man är mer av en lyssnare. Dom nära hjärtat är en helt annan sak, men även dom behöver man vila ifrån ibland och det finns alltid en gräns för hur mycket jag orkar socialisera och umgås.

Högkänslighet är ingenting som går att "öva" bort, det tar bara en massa energi i onödan så mitt bästa tips är att försöka "spara" på energin genom att tänka över vilka situationer som tar onödigt mycket på den högkänsliga hjärnan. För det är otroligt jobbigt när man väl gått över den där gränsen för vad hjärnan orkar med, när den blivit totalt överstimulerad, dagar man kanske bokat in för mycket, träffat för många, varit för social, ansträngt sig att vara social fast att man egentligen inte är det, man känner sig döende, vill bara låsa in sig och dra något mörkt över sig i total tystnad.

Hjärnan värker, så kanske man skulle kunna förklara det. 
Minsta ljud gör ont, till och med ljus...

Så vad jag ville komma fram till, vi kan äntligen beställa mat online, sätta ihop våra egna matkassar för att sedan bara hämta ut i lilla staden. Kan inte med ord beskriva hur otroligt skönt detta är, att slippa ett energikrävande moment av alla 100 som redan finns i vardagen som det är.

Någon mer som är högkänslig? Vilka moment i vardagen har ni jobbigast för? Vad tar mycket energi av just dig? Berätta gärna!




NÄR MAN FÖRÄLSKAR SIG I EN TAPET SOM ANTAGLIGEN INTE FINNS

söndag 10 februari 2019

Tänkte väva in lite vardagsrealism och detta är så himla typiskt mig!  Apelviken "Anemone" finns ju i flera olika fina färger, men självklart föll jag pladask för nyanserna på själva "reklam" skylten för Apelvikens kollektion och kunde inte för mitt liv hitta rätt nyanser på någon utav tapetproverna. 

Svårt att få färgerna rättvisa, bilderna är tagna med mobilkamera, nyansen på själva blomman på den här skylten dom hade i butik gick liksom mot en mer dov senapsgul nyans och var så himla fin i färgerna! 


Här kanske ni kan ana vad jag menar, jag tror att skylten skall föreställa tapet nr 33001 ( längst till höger i bild här ovan ). Men blommorna här är mer skarpt orange i tonen! Frågade personalen på Colorama och visade skylten och sa att den här vill jag ha, hon trodde att den såklart fanns men som jag befarade, nej, den fanns inte. Hon såg ju också att blomman var i en helt annan nyans än den på tapetprovet 33001.

Antagligen kanske skylten blivit feltryckt i färgerna eller så har man "dovat" ner nyanserna för att själva loggan ska synas tydligare. Hon var så go så hon skulle ringa och höra sig för hos tillverkarna i veckan som kommer, behöver jag ens säga att jag håller tummarna här för att den finns?!!

Anemone Apelviken tapet
Denna fast med dovt senapsgula Anemoner som skylten hade ju passat perfekt i sovrummet som fond bakom sängen, tillsammans med väggar i Kalklitir i en nyans jag blandat till av San Saccarian + Palladio. Ljust crèmebeige/grå skulle jag vilja säga att nyansen upplevs, superfint mot gröna nyanser och självklart den dova senapsgula nyansen skylten i butik bjöd på.

 Håller tummarna!



Latest Instagrams

© L I V S G L I T T E R. Design by FCD.