GRAVID I VECKA 28 OCH OM HÖGKÄNSLIGHET I VARDAGEN

onsdag 13 februari 2019

Hsp, högkänslighet, floral moss, garbo&friends, gravid v 28, bloggare

Hej vänner! Nu har vi gått in i vecka 28+1 (vecka 29), liten lever rövare som aldrig förr och jag funderar lite på ibland om det kommer bli under just denna graviditet man får uppleva ett brutet revben för första gången...

Liten men ganska så stark om vi säger så!


ONSDAG 13 FEBRUARI

Tänkte börja skriva mer om högkänslighet, hur jag personligen upplever det, men även som en slags terapi då jag under så många år läst och läst och försökt förstå vad jag "lider" av, varför jag alltid känt mig så annorlunda emot andra människor. Varför andra upplevt mig som blyg, tillbakadragen och osocial. 

Jag är fortfarande inte säker på om jag också har någon typ av Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (stor ärftlighetsfaktor) och skulle säkerligen behöva utredas för även detta, men det sjukvården inte verkar förstå är att vissa verkligen drar sig och har svårt för att söka hjälp. 

För många år sedan tog jag mod till mig, remiss skulle skickas och jag fick veta att det kunde ta några månader. Dom hörde aldrig av sig. Synd, det krävdes så mycket av mig att ens ta det där steget och efter det har jag ej gjort det igen. Kan även tillägga att läkaren jag pratade med visste inte ens vad ADD är för något.

Högkänslig är det inget tal om saken att jag inte är, väldigt högkänslig skulle jag vilja påstå och vill gärna börja dela med mig mer utav det, kanske någon känner igen sig? Kanske någon famlar i mörkret precis som jag innan det gick upp för mig att det fanns något som kunde sätta ord på precis hur jag fungerar och känner! 

Här nedan kommer ett exempel på en helt vanlig vardagssituation som kan vara väldigt påfrestande för min högkänsliga hjärna:

Har under så många år önskat ett smidigare sätt att handla mat på än att behöva in i en stor butik med massor av människor, vilket för mig innebär massor av intryck och känslor som liksom snor min energi något kopiöst, speciellt nu under graviditeten verkar jag ha blivit ännu känsligare och kan vara totalt död resten av dagen efter en mindre utsvävning bland människor i butik.

Har alltid haft svårt för butiker, svårt att koncentrera mig pga alla människor, ljud i olika former  tar enormt med energi när man är ljudkänslig, kan inte stänga av utan hör alla ljud samtidigt och extra högt.

Som ni förstår blir det ganska så mossigt däruppe, svårast har jag för att prata om man stöter på någon bekant, det blir ett himla virrvarr och tankarna går på högvarv. Så stöter ni på mig i butik, förvänta er inte någon supersocial person, får verkligen anstränga mig till max för att ta in vad personen säger och sen ska man försöka formulera ett svar på det som sägs också. 

Ibland minns jag inte ens vad som sagts, stressnivån går alltid upp när jag måste socialisera i liknande miljöer eller överhuvudtaget med personer som just bara är "bekanta" men jag har med åren börjat acceptera att det bara är såhär jag är trots att jag verkligen ogillar dessa situationer.

Har sedan barnsben bara önskat att jag kunde vara lika social som alla andra, få fram orden lika lätt som alla andra, prata vitt och brett om livet som dom flesta verkar kunna osv men det tar väldigt mycket energi att försöka vara på det här viset när man egentligen inte är det, när man är mer av en lyssnare. Dom nära hjärtat är en helt annan sak, men även dom behöver man vila ifrån ibland och det finns alltid en gräns för hur mycket jag orkar socialisera och umgås.

Högkänslighet är ingenting som går att "öva" bort, det tar bara en massa energi i onödan så mitt bästa tips är att försöka "spara" på energin genom att tänka över vilka situationer som tar onödigt mycket på den högkänsliga hjärnan. För det är otroligt jobbigt när man väl gått över den där gränsen för vad hjärnan orkar med, när den blivit totalt överstimulerad, dagar man kanske bokat in för mycket, träffat för många, varit för social, ansträngt sig att vara social fast att man egentligen inte är det, man känner sig döende, vill bara låsa in sig och dra något mörkt över sig i total tystnad.

Hjärnan värker, så kanske man skulle kunna förklara det. 
Minsta ljud gör ont, till och med ljus...

Så vad jag ville komma fram till, vi kan äntligen beställa mat online, sätta ihop våra egna matkassar för att sedan bara hämta ut i lilla staden. Kan inte med ord beskriva hur otroligt skönt detta är, att slippa ett energikrävande moment av alla 100 som redan finns i vardagen som det är.

Någon mer som är högkänslig? Vilka moment i vardagen har ni jobbigast för? Vad tar mycket energi av just dig? Berätta gärna!




NÄR MAN FÖRÄLSKAR SIG I EN TAPET SOM ANTAGLIGEN INTE FINNS

söndag 10 februari 2019

Tänkte väva in lite vardagsrealism och detta är så himla typiskt mig!  Apelviken "Anemone" finns ju i flera olika fina färger, men självklart föll jag pladask för nyanserna på själva "reklam" skylten för Apelvikens kollektion och kunde inte för mitt liv hitta rätt nyanser på någon utav tapetproverna. 

Svårt att få färgerna rättvisa, bilderna är tagna med mobilkamera, nyansen på själva blomman på den här skylten dom hade i butik gick liksom mot en mer dov senapsgul nyans och var så himla fin i färgerna! 


Här kanske ni kan ana vad jag menar, jag tror att skylten skall föreställa tapet nr 33001 ( längst till höger i bild här ovan ). Men blommorna här är mer skarpt orange i tonen! Frågade personalen på Colorama och visade skylten och sa att den här vill jag ha, hon trodde att den såklart fanns men som jag befarade, nej, den fanns inte. Hon såg ju också att blomman var i en helt annan nyans än den på tapetprovet 33001.

Antagligen kanske skylten blivit feltryckt i färgerna eller så har man "dovat" ner nyanserna för att själva loggan ska synas tydligare. Hon var så go så hon skulle ringa och höra sig för hos tillverkarna i veckan som kommer, behöver jag ens säga att jag håller tummarna här för att den finns?!!

Anemone Apelviken tapet
Denna fast med dovt senapsgula Anemoner som skylten hade ju passat perfekt i sovrummet som fond bakom sängen, tillsammans med väggar i Kalklitir i en nyans jag blandat till av San Saccarian + Palladio. Ljust crèmebeige/grå skulle jag vilja säga att nyansen upplevs, superfint mot gröna nyanser och självklart den dova senapsgula nyansen skylten i butik bjöd på.

 Håller tummarna!



ETT JULIGT AVSLÖJANDE BLEV DET!

torsdag 7 februari 2019


Barnen fick veta ganska sent i graviditeten att dom skulle få ett syskon, vi drog liksom ut på det vecka efter vecka och tillslut närmade vi oss jul och tanken slog mig att vi kunde göra en liten kristyr ängel av ultraljudsbilen. Nästa år ska vi nog ta och göra kristyr änglar av alla barnens ultraljudsbilder, fint minne att ha i granen tycker jag!


Reaktionen var inte direkt den vi förväntat oss, Vilda trodde att det var en bild av Lovelia eller vår lilla Ängla pojke Love och det tog en bra stund innan dom förstod vad som var på gång! Dom blev superglada men tveksamma på om det verkligen var sant, Vilda har ju länge tjatat om ett syskon, helst trillingar...oh my...


Theodor ville mest ha bevis, haha, bevis har han fått då magen ej går att dölja längre om vi säger så! Och Lovelia börjar väl nu förstå lite smått att en bebis finns i mammas mage, ska bli himla roligt att få se hennes reaktion när den lille väl är här.


Jag vet inte riktigt varför vi valde att vänta så länge som vi gjorde med att berätta, antar att en orsak var den lååååånga väntan hos barnen om vi skulle ha berättat redan i Augusti och en del kanske var för att att skydda dom ifall att bebisen inte skulle klara sig. 

Självklart skulle dom ändå fått veta vilket som, men vi kanske hade hunnit bearbeta det bättre än när lilla Love dog, där visste barnen att vi skulle få en liten till men vi var aldrig förberedda på att behöva avbryta graviditeten så sent som v 22. Det blev så virrigt och stressigt allting med känslor, sorg och hur barnen skulle ta det på en och samma dag. Skulle någonting hända nu så har vi erfarenhet, hur hemsk den typen av erfarenhet än är.


6 Maj är den lilla beräknad om allt går som det ska, troligen kommer jag bli igångsatt som med alla andra barnen runt v 37 så skulle säga i slutet av April, påskveckan där någonstans. Tiden har gått så himla fort,  men den får gärna gå ännu snabbare, för det här med att vara gravid är verkligen inte min grej tyvärr! 

Önskar så att jag kunde njuta utav graviditeten, men för mig har det alltid inneburit en extrem trötthet, konstant oro, illamående i typ 9 månader, foglossning och halsbränna från H rent ut sagt. Men självklart är det värt allt detta och efter dessa månader kommer man ändå ha glömt större delen utav det mindre helvetet man gick igenom, på både gott och ont vill jag säga! 


TORSDAG 7 FEBRUARI


Så fint det känns att äntligen få börja skriva igen, känner mig minst sagt ringrostig efter alla dessa månader, men jag har haft så himla mycket annat att fokusera på så mina sociala kanaler har verkligen fått eka tomt. Känns nästan som en nystart, tänk att det var 10 år sedan man började blogga! Hur galet?

Projekt just nu här hemma är att få till ett sovrum på övervåningen innan bebis ankomst, det är ett gammalt kök så väggar ska gipsas, taket ska gipsas, ny vindslucka skall på plats, golv måste läggas in om vi inte lyckas rädda det gamla trägolvet under. Under mattan hittade Johan ett årtal, - 50, så mattan måste ha kommit dit då. En gammal vedspis ska tas bort och väggar ska putsas och fixas! 

Sedan håller vi också på med ett större projekt nere i källaren, kommer inte avslöja än vad det kommer bli där nere men jag kan säga som så att det är en stor och något läskig dröm som kanske snart går i uppfyllelse! Ska bli så kul att få berätta när allt är klart!


5 blir 6

tisdag 5 februari 2019

En bild säger mer en tusen ord, orsaken till att det ekat tomt i mina kanaler i flera månader är alltså  att en ny liten individ har tagit över min kropp totalt skulle man kunna säga. Det finns även fler orsaker till att det ekat tomt, men det kommer jag gå in på i ett annat inlägg.

Tanken är att jag kommer börja uppdatera här igen och det känns så himla bra att äntligen få "pusta" ut och slippa känna pressen att uppdatera. Att tappa glöden för något man gjort i många år har varit en sådan besvikelse, men nu börjar den pyra igen och komma tillbaka. Hoppas den är här för att stanna, har saknat mina kanaler här i cyber, det kreativa, drivet och framförallt kommunikationen med er, både här och på instagram.

Och som ni förstår blev ju livet lite upp och ner när vi helt plötsligt fick reda på att vi skulle bli en till i familjen, precis exakt samma vecka som en rad viktiga beslut skulle tas inför framtiden. Två vägar som jag velade mig tokig mellan och det var inget enkelt beslut, skulle vilja påstå att jag aldrig upplevt sådan beslutsångest i hela mitt liv ang vilken väg ens "karriär" skall gå åt. Extra svårt blev det när vi nu ska gå från 5 i familjen till 6, en hel del att ta hänsyn till så att säga för att få familjepusslet att fungera.

Jag hoppas och tror att vi kom fram till det bästa beslutet, det har och är fortfarande massor att fixa för att ro allt i land men efter flera månader börjar jag äntligen våga hoppas på att det kanske blir hur bra som helst. Kan inte avslöja för mycket just nu men tids nog kommer ni förstå vad jag kommer lägga min själ i utöver det jag jobbat på hittills. En nystart helt klart med delar av det gamla kvar, med möjlighet att vara mer flexibel med tiden.

Hoppas några av er finns kvar och att vi hörs snart igen!

ETT LITET FRÖ BÖRJAR GRO

onsdag 11 juli 2018

odla anemoner, odla blommor, odla pumpor, vintage kitchen
Det är verkligen något speciellt med att se ett frö gro,  och i år har jag till och med lyckas hålla de flesta plantor vid liv. Som ni vet har mina fingrar aldrig varit sådär gröna, hur mycket jag än har önskat det, men blommor, växter och att få odla själv har ändå varit sådär ljuvligt för själen. Skulle våga påstå att jag blir lite lyckligare av vilda buketter och att få se ett frö gro...
Har planterat hej vilt, allt ifrån anemoner "the bride" till ranunkler, pioner, pumpor, majs, kryddor, potatis "violetta" till vallmo och tomater. Vi har även påbörjat projektet bygga växthus, massa gamla fönster fann vi i boden här på Björkállen så det passade ypperligt, drömmen har i många år varit att få ha ett växthus att lulla runt i.
odla anemoner, odla blommor, odla pumpor
Så vi bygger när tiden och orken finns, bråkar som att helvetet brutit lös mellan varven, njuter av sol och den extrema värmen, njuter av svalkande vindar när värmen blir för mycket, för tro mig, det kan bli för mycket sol och värme så det enda man vill är att lägga sig raklång i ett iskallt bad. Men man ska inte klaga, rätt vad det är, så är det faktiskt förbi och kylan kommer åter...

Hur det än är så har ett litet frö börjat gro, måste ta tillvara på livet ännu lite mer, leva lite mer, för det är verkligen för kort för att slösas bort. Det låter alltid som en klyscha men det känns viktigare än någonsin att ta tillvara på sina dagar, man kan älska och hata men lära sig att älska igen. Älska livet och vad det faktiskt har att erbjuda...

Latest Instagrams

© L I V S G L I T T E R. Design by FCD.