Att mista ett barn

torsdag 1 oktober 2015

Att livet inte riktigt är som det varit är väldigt svårt att acceptera, nu var det ett tag sedan jag blottade mina tankar & känslor efter att vi mist vår lilla änglapojke, känner väl att orden mest sitter fast, försöker lägga fokus på det jag vill göra med mitt liv men det blir lätt en ända stor karusell av tankar, stress och förvirring. Jag ville ju inte lägga locket på, tränga undan, men lite så har det nog faktiskt blivit...

Det är så svårt att sätta ord på vad man känner, det är precis som att allt man älskade att göra tidigare inte riktigt kan ge en den där glädje-nivån längre, allt blir liksom likgiltigt, det betyder ingenting & att försöka acceptera att man alltid, föralltid kommer få leva med en sorg efter någon man längtat efter & lärt känna inuti & för några få timmar härute, det är svårt att handskas med. Det är fortfarande lite av en overklighets-bubbla, vissa dagar är bättre en andra och livet måste fortsätta, men när väl verkligheten smäller till & man blir påmind om att det inte kommer bli som förut, då stannar hjärtat & den där tomheten gör en så tröstlös...

Självklart är jag lycklig över det vi har, lycklig för dom få minnena vi ändå fick av lillen trots att livet valde att vara så brutalt orättvist mot oss, all den kärlek & förväntan han gav oss, men precis som lyckan av det vackra vi har är sorgen för det vi mist lika stor. Ljus & mörker, tänk att livet kan bära på så många kontraster av lycka & sorg. 

Vissa kallar mig stark som delar med mig av allt det sorgliga, tänker mer att jag har inget annat val, jag måste vara stark för mina små & att det är ett sätt att bearbeta sorgen. Många som gått igenom samma sak känner en tröst i att inte vara ensamma om denna overklighets-bubbla, få prata med varandra, tankar & känslor får komma till ytan, med dom som kanske förstår alla dessa märkliga tankar som svävar förbi, att man vill vända ut och in på allt, vill hitta svar trots att det ibland inte finns några svar. Den som aldrig mist ett barn kan aldrig föreställa sig hur det är, hur livet blir, dom kan endast tänka sig hur fruktansvärt det är.
avbruten graviditet, avbryta graviditet, missfall, änglabarn
Under dessa veckor har jag läst så himla mycket om andra och vad dom gått igenom & det har gått upp för mig att det pratas alldeles för lite om denna typ av förlust & sorg. Den finns & den har drabbat många, tyvärr kommer den fortsätta drabba många fler. Tidigare skrev jag om att man hamnar i en overklighets-bubbla, detta händer inte mig, man tror inte på det, precis som att det är en sjuk dröm. Men det är verklighet & det kan hända, bara för att man passerat vecka 12 så är inte allt ristat i sten, vilket skrämmer mig så fruktansvärt efter allt, innan var man lyckligt ovetande om vad en graviditet kan innebära, nu vet vi att det är ett mirakel när ett barn kommer till världen fullt frisk och överlever dom första 2 åren & sedan en hel livstid. Det kanske känns hemskt & rått att jag skriver just så, men det är precis så jag tänker, att man ska aldrig ta något förgivet, självklart ska man vara lycklig och förväntasfull inför framtiden men att ha vetskapen om vad som kan ske, det tror jag bidrar till att OM det väl händer något så kan hjärnan acceptera det bättre, förstå att detta är inget sjukt skämt. För det är nog det jobbigaste, att man tror inte på det, inte ett skvatt, just för att man var lyckligt ovetande...

Kan känna att det lullas för mycket kring barn & graviditet, när man väl frågar sjukvården så är oftast svaret - det är ingenting att oroa sig över, det är så liten risk att det händer. MEN om det händer vad sker då? Jag vet inte hur ni är, men går jag till mig själv så vill jag veta, analysera och förbereda mig mentalt, jag vill veta vad som kan hända även om risken är fruktansvärt liten så finns den ju ändå där, varför vifta bort våra tankar & funderingar?
Så många som mist sina barn precis i slutet av en graviditet, minskade fosterörelser, oroliga och en magkänsla som säger att något är fel men ändå ignorerar sjukvården deras känsla, för att sedan visa sig att barnet inte mått bra och till och med dött därinne. Fruktansvärt! Det är samma här, återigen, det är så liten risk, jo men det finns fortfarande en risk så varför ta den?
avbruten graviditet, avbryta graviditet, missfall, änglabarn, v22
| LOVE | V22 | 150907 | 680G | 31CM | KL 20:40 |
Älskade lilla hjärtat, så liten men ändå så välskapt & perfekt - du fattas oss.

PHOTOGRAPHY © LIVSGLITTER 

Oavsett orsak till att ett litet liv släcks, oavsett hur liten eller stor han eller hon är så kan det aldrig mätas i hur stor eller liten sorgen blir. Det är helt individuellt, precis som det finns många olika orsaker till att ett litet hjärta inte kan slå mer...

Ta hand om er...


Join the conversation!

Latest Instagrams

© L I V S G L I T T E R. Design by FCD.