L I V S G L I T T E R

Image Slider

RENOVERING, FAMILJELIV, 2 HUS & ATT VENTILERA

| On
9/16/2016

Antar att det blir ett låååångt inlägg denna fredag, har så mycket som bubblar inuti och huvudet känns mest som gröt. Antar att det blir så, dels så har det varit långt mellan inläggen och fler ord finns då att dela med er, ventilera, berätta. Som ni kanske vet lever vi sedan i mittan av Maj med två hus, mitt barndomshem som jag älskar något enormt och nu det nya huset, renoveringsobjektet som vi slitit med i flera månader, höggravid som nyförlöst...


Och jag vill inte klaga, är verkligen så tacksam över att vi haft den här möjligheten, att kunna bo kvar i ett ordnat hem för att sedan kunna åka över till det nya huset och rusta/renovera. Huset, vårt lilla Björkallén ligger nämligen bara 1 minut ifrån där vi nu bor, vilket har gjort allt tusen gånger lättare. Dock kan jag börja känna att krafterna sinar, inte så konstigt kanske med tanke på flera uppvak per natt med liten hungrig bebbelino samt 2 små som ska till skolan varannan vecka. Det är verkligen full rulle från tidig morgon till sen kväll, viktigt är att ta dagar då vi gör så gott som ingenting, brukar försöka passa på att få in en sådan dag när det bara är jag och Lovelia hemma! Dock behövs fler för att ladda batterierna mellan varven, att gå upp 06:00 med tre små, fixa allt som ska fixas lämna och hämta på skolan, vara i huset på morgonen för att måla vidare osv tar på krafterna...
Sedan ska vi ju inte glömma att jag har ett nystartat företag som rullar och allt vad det innebär, dock går det verkligen på sparlåga just nu (mammaledig 50%) vilket jag är glad över, det kommer in någon beställning då och då och jag har undvikit att marknadsföra den delen allt för mycket sedan bebbelino kom. Det är fullt upp som det är men såfort vi börjat komma iordning i det nya huset, flytten är klar osv kommer jag mer och mer börja fokusera på skapandet igen, det kreativa! Känner redan att det kliar i fingrarna mellan varven, tusen idéer ploppar upp men måste försöka hejda dom tankarna just nu, annars blir det nog ännu mer gröt här inuti huvudet...fniss...

Och nu kanske ni alla tänker, men hur i hela friden hinner ni/du allt detta med en liten bebbe? Vissa dagar hinner man ingenting, men många dagar har vi många bollar i luften samtidigt, sålänge lillan är nöjd och sussar sött går det bra att fixa med sådant som måste göras, dock är det hundra gånger mer jobb att få något gjort då man hela tiden blir avbruten, precis som det är när man har små barn. Det tar ett tag att vänja sig, men nu börjar vi få mer rutiner och allt känns inte lika stressande och läskigt med en liten, man vet när hon brukar sova, vill äta, mysa och socialisera med både syskon och oss föräldrar. Och Vildingarna är verkligen till så mycket hjälp, dom vill hålla, mysa, prata med lillasyster, springer och hämtar papper om det kräks och tycker det är roligt med en liten vilket är ÖVER förväntan vill jag säga!

Men sen har vi ju självklart dagar då allt bara kör ihop sig och blir kaos, man är trött och grinig, barnen bråkar och allt känns svart och tungt för att nästa dag flyta på och vara riktigt strålande ljus! Alla dagar är olika och vi hinner olika mycket men vi kämpar på med byggkaoset på björkallén för att visionen är att där ska våra små få växa upp, där kan vi skapa oss ett helt nytt liv tillsammans, bygga tillsammans, drömma tillsammans och förverkliga fler drömmar ihop. För även om jag älskar lilla laritstorp som är mitt barndomshem så har det sina minnen, ett annat liv har vi levat här och det känns som att det är dags att släppa taget, inte vara rädd för det nya...

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, om den totala lyckan och den totala sorgen, vi lever så kort tid med tanke på hur länge vi kommer vara döda, det gäller att leva här och nu, inte fundera för länge, vänta med sådant man drömmer och längtar efter, imorgon kan det vara försent. Därför vill jag skapa våran egen värld, där vi trivs, älskar familjelivet, att få vara kreativ, skapa utan gränser och skulle inte för allt i världen vilja byta detta mot något annat! 

Ta hand om er så hörs vi nog snart igen...

HAND & FOTAVTRYCK

| On
9/09/2016

Fredagsmorgon och helgen är verkligen så efterlängtad!!! Tänkte passa på att göra Lovelias hand & fotavtryck idag, håll tummarna för ett fint resultat! Hittade det här lilla kitet hos Lekia i lilla staden för några veckor sedan, var på jakt efter en "mitt första år" bok men fann ingen, får leta vidare här i cyber.

Föresten, instagram och deras nya uppdatering likt "snapchat", älskar den, så himla mysigt att kunna kolla på små klipp och videosnuttar från dom man följer! Brukar passa på när lillan ammas, man sitter ju liksom, eller ligger ju också för den delen där man är en bra stund och då är ju mobilen väldigt trevlig att ha i närheten att fördriva tiden med. 

Har även upptäckt youtube, Oh myyy så roligt det är att få följa med i vissas liv, älskar familjelivs-vloggar, känns mer äkta att få se deras vardag, följa med från morgon till kväll. Är även sjukt fascinerad utav deras sätt att filma, prata in i kameran, klippa och klistra, vilket jobb! Tänk om alla man kände hade en egen youtube-kanal, så roligt det skulle vara ^^

DEN TOTALA LYCKAN & DEN TOTALA SORGEN

| On
8/31/2016
bb hug me, interior, baby, baby nest, newbie, kappahl
FOTO:  LIVSGLITTER
Lilla Lovelia har nu hunnit bli hela 7 veckor gammal, underligt hur tiden kan snurra på i en sådan fart som den gör just nu. Vi kom fram till att det är en liten Lovelia tillslut, ett namn vi hade med oss från början, ett namn som är taget efter lilla ängeln Love som föddes stilla förra året i början av september...

Tänker ofta på Love som inte fick ett liv här på jorden med oss, vem hade han blivit? Just denna vecka för exakt ett år sedan gick vi igenom det jobbigaste man kan uppleva som förälder, vi fick reda på att den lilla pojken i magen vi väntade bar på ett hjärtfel som inte var förenat med liv, vi skulle bli tvungna att avbryta en graviditet i v22...

Den totala lyckan att ha lilla Lovelia hos oss, att graviditeten trots all extrem oro och ångest gick bra är ett mirakel, men sorgen efter Love kommer alltid finnas där, upplevelsen, den hjärtslitande och morbida upplevelsen av att ha ett levande barn inom sig, känna dom små sparkarna men ha vetskapen om att det lilla liv snart är över kan nog inte ens med ord beskrivas hur fruktansvärt smärtsamt det är.

Jag önskar så innerligt att jag visste vad allt detta skulle innebära, att sjukvården kunde informera bättre och inte försöka försköna denna typ av upplevelse. Jag VILLE veta, ville veta att förlossningen kunde bli lika brutal och fysisk smärtsam som en vanlig förlossning vid ett fullgånget barn, jag ville även veta att tabletten bara avstannar graviditeten, den tar inte död på det lilla liv som finns därinne, det gör själva värkarbetet och förlossningen, jag ville även veta att det finns barn som fortfarande lever när dom kommer ut... 

Men allt detta är något det inte informeras ordentligt om, det får tydligen komma som en överraskning, en överraskning man helst vill slippa när bara vetskapen om att man ska föda ett dött och efterlängtat barn gör ont nog!

Så för ett år sedan, låg vi här i sängen dagarna innan själva avbrytandet skulle sättas igång, isolerade oss, speciellt jag, förmådde mig inte att göra någonting mer än att ligga i fosterställning med rullgardinerna nerdragna, känna dom små sparkarna därinne och tänka tankar som att det kunde inte vara sant, man vred och vände, googlade på olika lösningar, men fann inga. Tårar som aldrig tycktes ta slut, tankar så mörka att det var svårt att se om det någonsin skulle finnas något ljus igen...

Love föddes den 7 september, pga , veckorna innan hade vi fått förklarat för oss att det inte verkade så allvarligt, men det var det, inte förenat med liv sa de. Det kom som en chock och jag minns det som igår, när vi sitter där vid bordet mittemot läkaren som börjar rita upp ett friskt hjärta för att sedan rita upp lillens, ju mer han ritar och förklarar, ju mer förstår vi att det kommer aldrig gå. Hans lilla hjärta var redan så ansträngt, hans lilla kropp mådde inte bra och antagligen skulle han dö inuti magen, vi hade två val, men inget av valen skulle innebära ett lyckligt slut, båda valen innebar bara död och sorg...

Det senaste året har varit så upp och ner, vi blev gravida väldigt snabbt efter avbrytandet vilket innebar att min kropp inte fick läka ordentligt, en vanlig graviditet är 40 veckor lång, på ca 1,5 år var jag gravid sammanlagt 67 veckor. Det sliter på kroppen, och med dom upplevelserna vi fick i bagaget efter att ha gått igenom både ett utomkvedshavandeskap samt ett avbrytande har satt sina spår inte bara fysiskt utan även psykiskt, sorgen efter ett barn kan aldrig suddas ut eller glömmas, att tiden läker alla sår stämmer inte men livet går vidare och blir ljusare igen. Man lär sig att leva med sorgen, tankarna och undran om vem/vilka hade dom små blivit?

Nästan exakt 10 månader efter Love föddes kom Lovelia till världen, en fullt frisk liten flicka, så älskad och efterlängtad. Första dygnen var extremt jobbiga, hon var väldigt blå efter förlossningen och när hon låg där i sin lilla korg påminde hon om Love. Rädslan att hon skulle dö ifrån oss var där hela tiden, närvarande. Känner fortfarande ångest och rädsla inför att lillan ska dö ifrån oss, försöker att inte tänka tankar som dessa men det är svårt och säkert inte alls ovanligt för någon som gått igenom det vi fått erfara, ett dött barn. Men veckorna går och vi förälskar oss bara mer och mer i denna nya lilla familjemedlem, barnen är så stolta och kärleksfulla mot sin lillasyster, det är så fint att se, den kärleken!

Ni vet livet, det är så himla sårbart, det är så kort tid vi lever med tanke på hur länge vi kommer vara döda, jag vill leva varje sekund av livet, inte fundera för mycket, göra det som känns bra i själen och det som gör mig/oss lyckliga just nu, för imorgon kan det faktiskt vara försent...

MARMOR & VÄRLDENS STRESSIGASTE MORGON

| On
8/19/2016

Oh my vilken morgon, varken jag eller J vaknade av alarmet imorse! Vaknar av att Vilda står vid sängen och gastar - Mooooormor är häääääääär! Panik, men på 20 minuter hann vi med lillan på ena armen i högsta hugg få fram kläder och frukost till dom små för att sedan hinna i tid till skolan. Får  nog ställa 2 klockor för att vakna hädanefter...

Och eftersom bilen så vackert gick sönder i onsdags så har mormor fått agera taxi vid hämtning och lämning dessa två dagar för att det ska funka, håller nu tummarna för att den blir fixad idag då det inte är ett dugg praktiskt att vara utan bil! Blir att klicka hem lite regnkläder till barnen, hade ju planer på att åka in till stora staden igår för att fixa lite nytt eller kika på loppisar efter begagnat men utan bil blev det lite svårt...

Bjuder på lite inspiration såhär på förmiddagen, alltså marmor, det har verkligen gått bananas, inte mig emot då jag är galet förtjust i allt som har med marmor att göra...fniss...napphållaren och haklappen införskaffade vi påväg hem från BB, stannade till i världens mest tropiska regnoväder den där fredagen för att springa in på babyproffsen i jakt på ett babynest. Men det blev lite annat istället, det dröjer ju många månader innan lillan är i behov av en haklapp men kunde inte riktigt motstå den!

*inlägget innehåller annonslänkar


HORMONER & SKOLSTART

| On
8/18/2016
Skolstart var det ja, hänger inte riktigt med i svängarna, vart tog sommaren vägen?!! Igår var en stor dag för dom "små", dels så är det en helt ny skola pga nedskärningar då vi bor på landsbygden, tragiskt med tanke på att det var en fullt fungerande och mysig skola inte långt ifrån oss här på lilla laritstorp...

Att tids nog kunna cykla själv till skolan som en annan gjorde när man var liten kan vi ju glömma, även promenader till och från skolan är också som bortblåst. Istället har mina små fått busskort, eller ja bara en av dom än så länge, lilleman, men att vara snart 6 år och ansvara över ett busskort, veta vart man ska hoppa av efter skolan osv kan jag tycka är lite för mycket begärt. Hade det inte varit bättre med mindre bussar som hämtar upp samt släpper av alla barn där dom bor? Här ska dom tydligen bli vuxna redan innan dom börjat 1:klass...

Hur lätt är det att få tag på en liten sprallig nybliven 6-åring som råkat hoppa av vid fel busshållsplats? Eller ska vi förse dom med mobiler redan vid denna ålder också? Vansinne, det hade varit en sak om det fanns en ansvarig med på bussarna, men som det ser ut nu räknas barnen av vid skolan och sedan ligger ansvaret helt hos dom själva att ha lärt sig vart man ska hoppa av och att inte glömma bort, för jag antar att busschafförer inte har någon namnlista att gå efter direkt. Och busskortet, hur lätt är det inte att tappa bort ett sådant? Glömma väskan på skolan, på gräsmattan, i bussen? 

Det är synd att dessa nedskärningar drabbar oss i mindre byar, vi som valt att inte leva storstadsliv, och föresten, skulle alla vi i de mindre byarna ens få plats om vi började förflytta oss in till dom större städerna? Vi trivs i vår lilla spökby, en övergiven gruvby som skulle kunna vara hur mysig som helst om det verkligen satsades istället för att göra den ännu mer övergiven och grå...

När lillan föddes nu i Juli fick vi även reda på att det inte längre finns någon barnavårdscentral kvar här, ingen vårdcentral samt att skolor stängs ned och barn måste förflyttas. Och allt detta innebär ju ännu mer bilåkande, vilket är både dyrt och inte ett dugg miljövänligt...


Barnen hade i vilket fall en väldigt givande och rolig första dag, spännande och nervöst, även för deras mor...fniss...är ju verkligen en omställning att lyckas rodda 3 små på morgonen, en liten bebbelino samt en F-klassare & en 1:a klassare! Men allt går och det tar väl någon vecka innan man kommer in i rutinerna, för rutiner, ja det måste vi verkligen bli snäppet vassare på för att allt ska funka med 3 vildingar...

Att förbereda kläder/väskor/frukost till oss alla gör morgonen mycket lättare, speciellt nu när man är inne i amningsdimman och får allt för få timmars vila och sömn om natten. Sen kan man ju inte alltid lita på att mannen vaknar när man behöver hjälp, läs (vaknar, svarar, snnnnaarrkkkk )! Om man ändå kunde ge männen en liten del av alla dessa hormoner ^^


HORTENSIA & HEJ FÖRSTA AUGUSTI

| On
8/01/2016
Hortensia
FOTO: LIVSGLITTER

God morgon 1 Augusti! Känns väldigt märkligt att vi faktiskt nu går in i den sista sommarmånaden, vart tog liksom dagarna vägen?!! Har nämnt det tidigare, lite som att världen snurrar snäppet snabbare efter man fick barn...

FOTO: LIVSGLITTER

Om det är något jag älskar så är det Hortensia, dessa vita vackra skapelser fann jag på Ica i vår lilla by, denna gång överlevde dom bättre, när dom börjar sloka skär jag bara ett nytt snitt så verkar dom återhämta sig. Funderar även på att prova torka några, läste någonstans om att man ska avlägsna alla blad för att sedan sätta ner dom i lite varmt vatten. Kanske gör ett försök!

diy bord, dit soffbord, vintage bord, rustikt bord,hortensia, vardagsrum, love warriors, rock n roll tray
FOTO: LIVSGLITTER

Måndag morgon och vi börjar sakta vakna här hemma på lilla laritstorp, barnen är så ivriga, såfort dom vaknar kryper dom upp hos oss för att få vara nära lillan ( som kanske fått ett namn nu ), himla fint att se den syskonkärleken...

FOTO: LIVSGLITTER

Hoppas ni får en riktigt fin start på nya månaden och veckan, ska snart kila ner och fixa fram frukosten sen packar vi nog in oss i bilen för någon timme i nya huset. Min plan just nu är att få iordning sovrummet, rensa ut allt som står där och måla klart väggarna, leta rätt på vilka dörrar som passar för att kunna stänga till från resten av byggkaoset. 

Att ha ett rum som är fräscht och rent från allt vad damm och byggkaos innebär hade varit så himla skönt, så vi kan ha med lillan även inne, nu när dom är så små sover dom ju hela dagarna med avbryt för mat och ny blöja såklart så det gäller att passa på innan det blir full rulle på den lilla!