OM ATT MISSA PÅSKEN, MEN ATT ÄNDÅ FÅ DET FINASTE AV PÅSKÄGG MAN KAN FÅ

Välkommen till världen lillebror! 

Livet har varit lite huller om buller sedan du kom men jag hoppas att livet lättar snart igen, dimman, sömnbristen, alla måsten och allt som lyckas krångla precis när man minst orkar eller har tid. När man helst bara vill vara i bebisbubblan, njuta och snusa på bebis mest hela tiden. Och för att inte tala om att man vill försöka landa i 4-barnschocken, alla hormoner som svajar hit och dit, gråtattacker och lyckorus, förvirringen, lyckan, livet. 

Vi missade påsken helt men fick ändå de finaste av påskägg i form av efterlängtad liten lillebror, eller liten ska vi inte säga då han fick komma ut 2,5 vecka tidigare pga vikten. 4040g kärlek kom till världen alldeles för fort för både honom och mig. Mer om igångsättningen i ett annat inlägg, måste fortfarande bearbeta själva förlossningen, det här med att det inte blir riktigt som man föreställt sig...

Hela påsken tillbringades på Neonatal då lillebror hade lågt socker och var antagligen lite medtagen efter att som sagt, kommit lite för fort till världen. Efter flera dygn av extrem ångest och ett krossat psyke pga för många intryck och människor utan chans att få vila, få ensamhet, fick vi äntligen komma hem till livet, verkligheten igen. Bara känslan av att kunna andas igen, slippa människor runt omkring sig, få vara ifred, få återhämta hjärnan, himmelriket mina vänner, verkligen himmelriket trots alla hormoner och sömnlösa nätter den första veckan. 

Vissa stannar på BB för att vila upp sig, för mig är det helt tvärtom med sjukhus eller med platser överhuvudtaget med för mycket okända som kända människor, det suger så extremt mycket energi och det var precis det som skede här. För många dygn på sjukhus och jag funkar inte som vanligt, blir totalt psykiskt utmattad, deprimerad och famlar i ett stort hål av mörker, paniken som infinner sig i kroppen när man känner att nu, nu klarar jag inte av detta något mer är inte trevlig när man inte har något val. Många känner inte alls igen sig i detta, men kanske någon, någon därute förstår hur det känns att andas när man äntligen är fri igen och få en chans att vila en överstimulerade hjärna.

Detta må bli det sista lilla livet jag sätter till världen hur underbart det än är när allt är över, och jag upprepar ett mantra att jag får aldrig glömma hur det var, inte glömma denna gången utan skriva ner hur jobbigt det faktiskt kan vara tills man nått fram. All ångest, oro som äter upp en, vi är lyckligt lottade som fått ännu ett litet mirakel, för det är inte alltid så självklart som ni vet...

Så välkommen till världen Bror Love Arne, vi har valt att lillebror ska få bli uppkallad efter vår lilla änglapojke Love som föddes stilla i vecka 22. Vi är så himla nyfikna på vad detta blir för en ny liten person! 

BLOGLOVIN / INSTAGRAM / FACEBOOK

❤