Barnen fick veta ganska sent i graviditeten att dom skulle få ett syskon, vi drog liksom ut på det vecka efter vecka och tillslut närmade vi oss jul och tanken slog mig att vi kunde göra en liten kristyr ängel av ultraljudsbilen. Nästa år ska vi nog ta och göra kristyr änglar av alla barnens ultraljudsbilder, fint minne att ha i granen tycker jag!
Reaktionen var inte direkt den vi förväntat oss, Vilda trodde att det var en bild av Lovelia eller vår lilla Ängla pojke Love och det tog en bra stund innan dom förstod vad som var på gång! Dom blev superglada men tveksamma på om det verkligen var sant, Vilda har ju länge tjatat om ett syskon, helst trillingar...oh my...
Theodor ville mest ha bevis, haha, bevis har han fått då magen ej går att dölja längre om vi säger så! Och Lovelia börjar väl nu förstå lite smått att en bebis finns i mammas mage, ska bli himla roligt att få se hennes reaktion när den lille väl är här.
Jag vet inte riktigt varför vi valde att vänta så länge som vi gjorde med att berätta, antar att en orsak var den lååååånga väntan hos barnen om vi skulle ha berättat redan i Augusti och en del kanske var för att att skydda dom ifall att bebisen inte skulle klara sig.
Självklart skulle dom ändå fått veta vilket som, men vi kanske hade hunnit bearbeta det bättre än när lilla Love dog, där visste barnen att vi skulle få en liten till men vi var aldrig förberedda på att behöva avbryta graviditeten så sent som v 22. Det blev så virrigt och stressigt allting med känslor, sorg och hur barnen skulle ta det på en och samma dag. Skulle någonting hända nu så har vi erfarenhet, hur hemsk den typen av erfarenhet än är.
6 Maj är den lilla beräknad om allt går som det ska, troligen kommer jag bli igångsatt som med alla andra barnen runt v 37 så skulle säga i slutet av April, påskveckan där någonstans. Tiden har gått så himla fort, men den får gärna gå ännu snabbare, för det här med att vara gravid är verkligen inte min grej tyvärr!
Önskar så att jag kunde njuta utav graviditeten, men för mig har det alltid inneburit en extrem trötthet, konstant oro, illamående i typ 9 månader, foglossning och halsbränna från H rent ut sagt. Men självklart är det värt allt detta och efter dessa månader kommer man ändå ha glömt större delen utav det mindre helvetet man gick igenom, på både gott och ont vill jag säga!
TORSDAG 7 FEBRUARI
Så fint det känns att äntligen få börja skriva igen, känner mig minst sagt ringrostig efter alla dessa månader, men jag har haft så himla mycket annat att fokusera på så mina sociala kanaler har verkligen fått eka tomt. Känns nästan som en nystart, tänk att det var 10 år sedan man började blogga! Hur galet?
Projekt just nu här hemma är att få till ett sovrum på övervåningen innan bebis ankomst, det är ett gammalt kök så väggar ska gipsas, taket ska gipsas, ny vindslucka skall på plats, golv måste läggas in om vi inte lyckas rädda det gamla trägolvet under. Under mattan hittade Johan ett årtal, - 50, så mattan måste ha kommit dit då. En gammal vedspis ska tas bort och väggar ska putsas och fixas!
Sedan håller vi också på med ett större projekt nere i källaren, kommer inte avslöja än vad det kommer bli där nere men jag kan säga som så att det är en stor och något läskig dröm som kanske snart går i uppfyllelse! Ska bli så kul att få berätta när allt är klart!
Det ska bli så fint att få följa dig med. Jag är väldigt tagen av din berättelse om Love <3 och ditt mod att försöka igen. Och du, vad vacker och genuin din plats här på nätet är. Kram
SvaraRaderaMen så fint av dig, tack detsamma <3 Kramar
SvaraRadera