Det är verkligen något speciellt med att se ett frö gro, och i år har jag till och med lyckas hålla de flesta plantor vid liv. Som ni vet har mina fingrar aldrig varit sådär gröna, hur mycket jag än har önskat det, men blommor, växter och att få odla själv har ändå varit sådär ljuvligt för själen. Skulle våga påstå att jag blir lite lyckligare av vilda buketter och att få se ett frö gro...
Har planterat hej vilt, allt ifrån anemoner "the bride" till ranunkler, pioner, pumpor, majs, kryddor, potatis "violetta" till vallmo och tomater. Vi har även påbörjat projektet bygga växthus, massa gamla fönster fann vi i boden här på Björkállen så det passade ypperligt, drömmen har i många år varit att få ha ett växthus att lulla runt i.
Så vi bygger när tiden och orken finns, bråkar som att helvetet brutit lös mellan varven, njuter av sol och den extrema värmen, njuter av svalkande vindar när värmen blir för mycket, för tro mig, det kan bli för mycket sol och värme så det enda man vill är att lägga sig raklång i ett iskallt bad. Men man ska inte klaga, rätt vad det är, så är det faktiskt förbi och kylan kommer åter...
Hur det än är så har ett litet frö börjat gro, måste ta tillvara på livet ännu lite mer, leva lite mer, för det är verkligen för kort för att slösas bort. Det låter alltid som en klyscha men det känns viktigare än någonsin att ta tillvara på sina dagar, man kan älska och hata men lära sig att älska igen. Älska livet och vad det faktiskt har att erbjuda...
Join the conversation!