16.1.17

AMNING ÄR MER KÄRLEKSFULLT ÄN MYSIGT!

FOTO:LIVSGLITTER

Det är ofattbart att tiden gått så snabbt, ett halvt år har skenat förbi sedan vi åkte till förlossningen den där måndagsmorgonen i Juli för igångsättning. Efter 4 förlossningar, 3 levande barn, 1 missfall/utomkveds känner jag att man fått uppleva det mesta kring graviditet, amning, småbarnår (dock inte livet med tonåringar än) och familjeliv. Amningen med dom två första små Vildingarna gick bra, dock fungerade det inte hela vägen fram till 6 månaders ålder...

Denna gång har jag bara tagit allt som det kommer, inte lagt några större funderingar på amningen utan bara låtit de gå som det går, mer avslappnat, struntat i att läsa, lyssna på andras åsikter och funderat, och vet ni vad, det kanske var det som var grejen, för det har inte varit några problem med lillan och maten under dessa 6 månader, den har alltid funnits där, precis som att det vore en självklarhet, vilket har varit hur underbart som helst, att alltid ha maten med sig. 

Dock har jag alltid tyckt att amning är ganska slitsamt för kroppen, att allt ansvar ligger på mig, dag som natt. Ibland brukar jag uttala högt, varför utrustade inte den där som skapade människan även mannen med mat i boobsen?!! Som efter en förlossning, där man är helt slutkörd och mörbultad, skulle behöva sova i flera dygn och när man knappt kan ta sig ur sängen, där om något skulle det underlätta om mannen kunde mata det lilla underverket, så kvinnan fick vila, men icke, det ska ammas om man nu vill amma för att få igång produktionen.
 amning, amma 6 månader, för lite mjölk
FOTO:LIVSGLITTER

Vi blev ju kvar på BB i flera dygn, och det blir inte så mycket vila där som när man är hemma, dels kan bebis sova tryggt bredvid i sängen hemma, vilket medför mindre bärande utav liten avkomma med en kropp som skriker av smärta. På BB kan man absolut inte somna med en liten bredvid sig i de små sängarna, i vilket fall inte jag, och att lyfta i och ur den där vagnen var inte det trevligaste som sagt efter en förlossning. Skulle ha tjatat ännu mer på Johan, eller tjatat och tjatat, det är väl lika mycket mannens ansvar att kunna avlasta, trösta, lyfta, byta blöja och bära som kvinnans, speciellt efter förlossningen? Dock ska de ske utan att man behöver fråga, avskyr att behöva fråga eftersom det känns som att man tjatar...

Och sker det inte naturligt utan att man ska behöva fråga, ja då gör man det själv, dumt att försöka spela duktig när man egentligen behöver avlastning och kanske behöver bli lite servad och ompysslad själv, M E E E N nä, så himla dumt att ta på sig den där duktighets koftan, men det ligger ju hos mig, tyvärr. 

barnfotografering, baby foto, fotograf, barnfotograf, Dalarna, Ludvika
FOTO: LIVSGLITTER

Herregud, skulle kunna skriva en hel roman om mammalivet, alla känslor, upplevelser, tankar och funderingar, antar att jag inte är ensam om det? Men på tal om amningen så ska vi försöka börja avsluta den nu, lillan har fått tänder och det är allt annat än trevligt att amma när hon bits! Hon är himla intresserad utav mat och gapar stort när skeden kommer, så jag tror inte det blir några problem att övergå till mer fast föda nu...

Om jag kommer sakna amningen? Just nu känns det bara skönt att få avsluta den, få tillbaka min kropp, jag hör inte till den delen av mammor som tycker det är så H I M L A underbart och fantastiskt mysigt att amma, vilket kanske är lite tabu? Men jag gör det för att det är bra för lillan och för att det är smidigt och lyxigt att alltid ha varm mat nära till hands, men som sagt, sådär rosenskimrande mysigt vet jag inte om det är med läckande boobisar, sår och den där fasansfulla svidande smärtan som kan uppkomma i början, ryggproblem, mjölkstockning om man har otur, bit, slit och riv från liten avkomma med två små sylvassa gaddar plus naglar som växer som ogräs! 

Amning för mig mer kärleksfullt än mysigt, att få se sitt barn bli tryggt, mätt och belåtet värmer i hela hjärtat trots att det är allt annat än bara "mys" att amma...

Och innan jag avslutar detta inlägg med mina egna erfarenheter, tankar och känslor så vill jag poängtera att detta inlägg har inget som helst att göra med flaskmatning eller ersättning, eller värderingar om det, så ingen behöver ta illa vid sig där! Har själv gett alla mina barn ersättning vid vissa tillfällen, dock sällan, men det är ingenting jag är emot, snarare tvärtom, det är kanon att det finns för dom som inte kan eller vill amma! Alla gör som dom vill och ingen ska behöva lägga sig i det, din kropp, ditt barn, ditt liv...


12 kommentarer:

  1. Alltså jag döööör så söööööööt...
    Haha...å så slungades jag sådär en 19 år bakåt i tiden....;)
    Hade också en liten fröken som bet...haha... problemet med henne var bara att hon inte ville ha mat...
    Men jag tvingade henne då hon var ett halv år och till 8 mån hade jag slutat helt...

    Det lustiga är att storebror ammade jag bara i 6 veckor. Han kunde inte suga ordentligt så produktionen kom aldrig i gång... så vi gav upp och gav ersättning... Lillasyster ammade jag fullt 6 mån.... HON har alla möjliga allergier och blir lätt sjuk... HAN blir sällan sjuk och är inte allergisk....
    haha...liiiiite kul är det allt....;) Å jag tycker precis som du... att det här med amning är upp till var och en och ingenting som andra ska lägga sig i. Det som känns rätt för dig kanske känns fel för mig..

    Kan tala om att alla åldrar har sin charm... även de jobbiga tonåren....å nu med 2 vuxna barn öppnar sig återigen en ny värld. Kajsa o jag ska snart åka på spa igen tex.... sååå sååå mysigt...
    Men himmel så jag babblar....haha...

    Måste ju säga TAPETEN!!! ÅÅå så fint det blir!
    Kraaaaam Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Goa du! Tack för att du tar dig tid att skriva ner några rader här, alltid så kul att få läsa!

      Jamenvisst är det lite märkligt det där, amning ska vara så skyddande och så ser man den jämförelsen du precis gjorde ;)

      haha ingen fara, babbla på, det är bara trevligt tycker jag! Längtar själv tills man fått uppleva alla åldrar, dock är man lite orolig för när dom ska flytta hemifrån, den saknaden måste ju vara hur hemsk som helst, ialf till en början, det är sååå många år vi tillbringar tillsammans, lär, uppfostrar och har ett så stort ansvar tills en dag, slut, borta! Men jag antar att man vänjer sig där också och kanske med tiden uppskattar ensam och egentid när man levt familjeliv sålänge ^^

      Låter ju himla mysigt med spa!!! Gudars ja!

      Kramar Louise

      Radera
  2. Amningen var hemsk enligt mig. Gjorde skitont och han hade fel tag i 6 månader tills han slutade själv. Mådde skit i flera år efteråt, kunde inte ens se ammade kvinnor på bild för det gjorde ont enda in i själen på mig. Tills jag läste boken amning i vardagen och insåg att problemet faktiskt inte var mitt egentligen utan att jag helt enkelt inte fått rätt stöd. Ibland önskar jag att jag kunde få en revans på just den saken, tycker alla borde få ha sina känslor och göra som man själv vill :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh gud ja, vet hur fyyysabla ont det kan göra vid fel "tag", synd att du inte fick det stöd du behövde, kan nog känna lite så också med dom två första barnen, man lyssnade så frenetiskt på allt och alla så det blev bara fel hur man än gjorde. Denna gång har jag bara gjort precis så som jag själv känner är bäst för mig och lillan utan att lyssna på någon, och det har funkat utan så mycket smärta, visst att det har varit jobbigt vissa stunder men inte alls att jämföra med dom två tidigare.

      Du ska inte må dåligt vännen, vi gör så gott vi kan! Kramar L

      Radera
  3. Vilket fint och ärligt inlägg.
    Amning är ju verkligen ingen självklarhet för alla...
    När jag födde min dotter låg vi inne 10 dagar på Neo och fick jättefin hjälp, men samtisigt var det gräsligt kämpigt. Var fjärde timme dygnet runt med den där mjölkmaskinen och ett kämpande för att lilla juvelen som låg i den där sollampan skulle få i sig parallellt med sonden...
    Nej, det var inte lätt, men vi kämpade på bägge två.
    Idag är hon tolv och den finaste jag har ju <3
    Varm kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna för att du tycker det!

      Nej amning är verkligen ingen självklarhet, blod, svett och tårar skulle jag vilja säga, men alla 3! Vi låg också på Neo med Vilda, hon föddes 5 veckor för tidigt pga havandeskapsförgiftning. Minns det precis som du beskriver, pumpa, pumpa puma var 4:de timma dygnet runt samt sondmatning varannan timme av liten fröken den första tiden, vilken pers! Men så värt det såklart, man gör ju allt för dom små liven, trots att man är så trött så att man skulle kunna falla ihop!

      Oh snart har du en liten tonåring då, spännande, Vilda blir 8 så än har vi många år kvar innan den tiden är kommen, men visst känns barn idag lite äldre än vad dom är?!! Allt kryper ner i åldrarna och dom blir "vuxna" så snabbt. Min lilla tjatar redan om smink och allt vad det nu är, en annan var ju ialf 13 innan det kom på tal ^^

      Stor kram och tack för att du tog dig tid att lämna några rader // Louise

      Radera
    2. *med alla 3, såklart, för snabb på tangenterna här ^^

      Radera
  4. Vilka underbara bilder på lilla underverket! Det här med amning är inte alltid så lätt, säkert bäst att ta det som det kommer och försöka vara avslappnad det är så mycket press ändå i livet med småbarn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack rara du! Ja men visst är det så, det är nog press som det är! Kramar L

      Radera
  5. Det är verkligen inte lätt det där med amning. Verkligen fina bilder på bebisen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det krävs en hel del för att få det att funka, ibland funkar det inte alls trots att man kämpat. Tusen tack för dom fina orden. Kramar Louise

      Radera
  6. Åhh så söt hon är lilla tjejen. Jag kan hålla med Katarina. Tre barn där jag verkligen kämpade o kämpade med amningen, sömnlösa nätter och mjölkstockningar, de två äldsta blev det bara amning i ett par månader men den yngste fick jag det till att funka i åtta månader (på ett bröst...) nu är de vuxna och ingen av de har varit sjuk eller haft några allergier, jag tyckte att det var mysigt det där med amning men visst var det jobbigt också. Kram Suss

    SvaraRadera

ADAGIO © 2016 | Template by Blogs & Lattes