INREDNING | DIY | RECEPT | FAMILJELIV

DU FATTAS OSS, LILLA HJÄRTAT.

| On
9/12/2015
bebis, v22, avbryta graviditet, avbruten graviditet, änglapojk, änglabarn, hjärtfel,
| LILLA L | 7 SEPTEMBER | 680GRAM | 31CM LÅNG |


Det är lördag, 5 dagar har gått sedan vi fick träffa vår lilla änglapojke för första och sista gången. Det är fortfarande så overkligt, som att vi är i en bubbla där vi slungas mellan enorm tomhet och sorg. Att vakna varje morgon och inse att det inte finns ett litet liv i magen gör så fruktansvärt ont, men på något vis lever vi ändå trots att det känns som att hjärtat stannat.

I måndags tog vi vår packning för att lägga in oss, inväntade värkar för att sedan hamna uppe på förlossningen. Att veta om att all smärta inte är till någon nytta gör självklart att hela förloppet känns mer, men jag trodde aldrig att det skulle göra så vansinnigt ont, ondare än vid mina tidigare förlossningar med barnen. Efter ca 10 timmars brutal smärta både fysisk och psykiskt kom han, vår lilla fina kille. Så välskapt och vacker för att bara vara i vecka 22

Vi hade honom hos oss både måndag och tisdag sedan var det dags att ta farväl, efter att ha granskat varje tum av vår fina lilla kille, fått både fot och handavtryck samt fångat så många bilder det bara gick så var det ändå så himla overkligt och svårt att ta farväl. Hjärnan och kroppen är inställd på att få ta med sig ett litet liv hem till tryggheten, inte lämna kvar det lilla livet, när det går upp för en, att vi måste lämna honom vet man inte riktigt vart man ska ta vägen. Tomheten och sorgen äter upp en inifrån...

5 dagar har gått, det känns overkligt, efter att ha isolerat sig totalt börjar man ändå förstå att livet måste fortsätta hur jobbigt det än är. Känslan av att inte ha något att se framemot kommer hela tiden, tomheten, sorgen och även ilskan på hur orättvist och hemskt livet kan vara. Rädslan för att uppleva samma sak igen gör att man funderar mycket, om man någonsin kommer våga sig på att bli gravid igen. Chanserna är små att samma sak skulle kunna ske, men samtidigt finns det en risk, klarar själen av det? 

Imorgon är det söndag och vi får äntligen hem Vildingarna, dom har varit så saknade, är så tacksam över att dom inte har behövt se all sorg och smärta under denna tid. Vi har tur som har dom i våra liv, en anledning till att stiga upp på morgonen hur jobbigt det än är, en anledning till att livet måste fortsätta och att vi sakta men säkert kan börja leva igen, le och känna en längtan inför framtiden.

Men just nu tar vi en dag i taget, försöker bearbeta och få hjärnan att förstå att det är såhär det är nu, oavsett hur vi vrider och vänder kommer ingenting att ge oss vår lilla L tillbaka. Vi har honom i minnet och där kommer han för alltid att finnas kvar, precis som i hjärtat.

Hade så gärna velat visa er fler bilder av vår fina lilla kille, men det är många som tycker det är otäckt, vilket jag helt förstår fullt ut, man måste nog ha upplevt allt detta själv för att inte känna rädsla. Det är ett barn och inte ett litet outvecklat foster, allt finns där och ser precis ut som en liten bebis fast mycket, mycket mindre. Det är verkligen helt otroligt, från att bara vara en liten prick till att bli så utvecklad på bara några månader. Människan och kroppen är verkligen ett mirakel, och ännu större mirakel är väl ändå alla barn som föds friska och välskapta...

12 kommentarer on "DU FATTAS OSS, LILLA HJÄRTAT."
  1. Tårarna rinner hejdlöst från mig när jag läser vad ni går igenom. Vilken smärta både fysiskt och psykiskt. Jag lider med er och skickar en massa kramar till er familj.
    Kramar Helena

    SvaraRadera
  2. 💕 Kramar till er hela familjen 💕

    SvaraRadera
  3. Jag har ju upplevt detsamma som du, att förlora ett barn men ändå tycker jag själv att det är otäckt som du skriver med bilder på änglabarn. Men det är din blogg så du får ju bestämma själv över den och du ska inte behöva ta hänsyn till andra...många kramar... Maria F

    SvaraRadera
  4. Stor kram till dej Lollo. Du är stark. Du kommer ur detta hel. Det vet jag.
    Mina tårar rinner...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj jag blev visst anonym.
      Mvh Anette Nordahl

      Radera
    2. Oj jag blev visst anonym.
      Mvh Anette Nordahl

      Radera
  5. Jag vet knappt vad jag ska skriva...att sånt här ska behöva hända är ju hemskt och orättvist! Tänker på er och alla andra som varit med om samma sak eller förlorat ett barn på andra sätt. Det bara får inte hända! Kan tänka att lilla L var helt underbar och ni kommer ha honom som en del i familjen fast på ett annat sätt. Vilken styrka du besitter som orkar dela med dig <3 Jag hoppas du vågar bli gravid igen om det är vad ni önskar en dag.

    Massor med kramar från en tårögd Eva

    SvaraRadera

  6. Usch mina tårar rinner när jag läser detta. Är i precis samma situation nu. Har tagit Mifegyne idag och på söndag ska vi föda fram vår lilla flicka i vecka 22. Hon har ett allvarligt hjärtfel och skulle inte överleva utanför mig. Vet inte hur man ska klara av detta 😢

    Ingen ska behöva genomgå detta.

    Lotta i Luleå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lider så med er! Fruktansvärt att så många måste gå igenom detta, man vet inte hur man ska överleva men man gör det ändå trots att det känns som hjärtat slutat slå. Tänker på er, dessa dagar innan var dom värsta, ta all tid ni behöver med den lilla, det är ingenting man kommer ångra, snarare tvärtom, tiden man inte fick, korten man kanske inte tog osv...all kärlek och styrka till er, mina tankar är hos er <3

      Radera

EMOTICON
Klik the button below to show emoticons and the its code
Hide Emoticon
Show Emoticon
:D
 
:)
 
:h
 
:a
 
:e
 
:f
 
:p
 
:v
 
:i
 
:j
 
:k
 
:(
 
:c
 
:n
 
:z
 
:g
 
:q
 
:r
 
:s
:t
 
:o
 
:x
 
:w
 
:m
 
:y
 
:b
 
:1
 
:2
 
:3
 
:4
 
:5
:6
 
:7
 
:8
 
:9