Antar att det blir ett låååångt inlägg denna fredag, har så mycket som bubblar inuti och huvudet känns mest som gröt. Antar att det blir så, dels så har det varit långt mellan inläggen och fler ord finns då att dela med er, ventilera, berätta. Som ni kanske vet lever vi sedan i mittan av Maj med två hus, mitt barndomshem som jag älskar något enormt och nu det nya huset, renoveringsobjektet som vi slitit med i flera månader, höggravid som nyförlöst...  |
Och jag vill inte klaga, är verkligen så tacksam över att vi haft den här möjligheten, att kunna bo kvar i ett ordnat hem för att sedan kunna åka över till det nya huset och rusta/renovera. Huset, vårt lilla Björkallén ligger nämligen bara 1 minut ifrån där vi nu bor, vilket har gjort allt tusen gånger lättare. Dock kan jag börja känna att krafterna sinar, inte så konstigt kanske med tanke på flera uppvak per natt med liten hungrig bebbelino samt 2 små som ska till skolan varannan vecka. Det är verkligen full rulle från tidig morgon till sen kväll, viktigt är att ta dagar då vi gör så gott som ingenting, brukar försöka passa på att få in en sådan dag när det bara är jag och Lovelia hemma! Dock behövs fler för att ladda batterierna mellan varven, att gå upp 06:00 med tre små, fixa allt som ska fixas lämna och hämta på skolan, vara i huset på morgonen för att måla vidare osv tar på krafterna... |
Sedan ska vi ju inte glömma att jag har ett nystartat företag som rullar och allt vad det innebär, dock går det verkligen på sparlåga just nu (mammaledig 50%) vilket jag är glad över, det kommer in någon beställning då och då och jag har undvikit att marknadsföra den delen allt för mycket sedan bebbelino kom. Det är fullt upp som det är men såfort vi börjat komma iordning i det nya huset, flytten är klar osv kommer jag mer och mer börja fokusera på skapandet igen, det kreativa! Känner redan att det kliar i fingrarna mellan varven, tusen idéer ploppar upp men måste försöka hejda dom tankarna just nu, annars blir det nog ännu mer gröt här inuti huvudet...fniss...
Och nu kanske ni alla tänker, men hur i hela friden hinner ni/du allt detta med en liten bebbe? Vissa dagar hinner man ingenting, men många dagar har vi många bollar i luften samtidigt, sålänge lillan är nöjd och sussar sött går det bra att fixa med sådant som måste göras, dock är det hundra gånger mer jobb att få något gjort då man hela tiden blir avbruten, precis som det är när man har små barn. Det tar ett tag att vänja sig, men nu börjar vi få mer rutiner och allt känns inte lika stressande och läskigt med en liten, man vet när hon brukar sova, vill äta, mysa och socialisera med både syskon och oss föräldrar. Och Vildingarna är verkligen till så mycket hjälp, dom vill hålla, mysa, prata med lillasyster, springer och hämtar papper om det kräks och tycker det är roligt med en liten vilket är ÖVER förväntan vill jag säga!
Men sen har vi ju självklart dagar då allt bara kör ihop sig och blir kaos, man är trött och grinig, barnen bråkar och allt känns svart och tungt för att nästa dag flyta på och vara riktigt strålande ljus! Alla dagar är olika och vi hinner olika mycket men vi kämpar på med byggkaoset på björkallén för att visionen är att där ska våra små få växa upp, där kan vi skapa oss ett helt nytt liv tillsammans, bygga tillsammans, drömma tillsammans och förverkliga fler drömmar ihop. För även om jag älskar lilla laritstorp som är mitt barndomshem så har det sina minnen, ett annat liv har vi levat här och det känns som att det är dags att släppa taget, inte vara rädd för det nya...
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, om den totala lyckan och den totala sorgen, vi lever så kort tid med tanke på hur länge vi kommer vara döda, det gäller att leva här och nu, inte fundera för länge, vänta med sådant man drömmer och längtar efter, imorgon kan det vara försent. Därför vill jag skapa våran egen värld, där vi trivs, älskar familjelivet, att få vara kreativ, skapa utan gränser och skulle inte för allt i världen vilja byta detta mot något annat!
Ta hand om er så hörs vi nog snart igen...
Join the conversation!