Söndag och det har redan hunnit slå om till juli månad, sanslöst vad tiden går, kanske inte så konstigt med tanke på att det är sommar och vi spenderar den mesta lediga tiden i hus No2, renoveringskaos & världens största mage att bubba runt på är ett faktum...
FOTO: LIVSGLITTER
Imorgon går vi in i v 37 ( 36+0 ), för några veckor sedan var vi på det sista ultraljudet, ett tillväxtultraljud i v 32. Oron finns alltid där, samtidigt som det är otroligt skönt att få se det lilla livet igen på skärmen. Allt såg bra ut, hela 2kg bebis låg därinne och härjade runt för fulla muggar...
I torsdags var jag på vad som skulle bli det sista besöket hos barnmorskan eftersom vi ska sättas igång den 11 juli, men det visade sig att liten fröken fått för sig att lägga sig i tvärläge, alltså rätt över i magen! Inte konstigt att det gör sjukt ont mellan varven och att det känns jobbigt att andas ibland, men det jag mest undrar över är nog, kan det verkligen vara skönt att ligga därinne på detta viset? Lilla skruttan då!
Imorgon kl 08:00 ska vi befinna oss i Falun för vändningsförsök, upp tidigt då vi har 8 mil att resa. Är inte alls pigg på detta med att vända bebisen utifrån, känns obehagligt och eftersom man aldrig kan låta bli att googla sig fram när sjukvården inte kan svara på alla ens frågor och funderingar så har man ju läst en hel del som fått en att fundera...
Tvärläge är tydligen ganska ovanligt, säte är vanligare, när bebis ligger med huvudet uppåt, har även läst att det bara är ca 50% av alla vändningsförsök som lyckas. Har ju en liten känsla av att hon kommer snurra tillbaka om dom nu lyckas vända henne rätt, vilket känns sådär, med tanke på att vi har långt till förlossningen om vattnet skulle gå sen när vi väl är på hemmaplan igen.
Många tankar och självklart katastrof tankar, har väldigt svårt för att inte tänka det värsta och det är nog inte så konstigt heller med tanke på våran lilla änglapojke Love och allt som skedde i förra graviditeten. Hela denna graviditet har varit en enda stor oro, varje dag, samma tanke, lever hon, mår hon bra, kommer vi nå ända fram? Nu när vi är så långt gångna börjar oron för fosterrörelser, rör hon sig normalt, tillräckligt? Ja listan kan göras lång...
Så nu får ni hålla tummarna med oss igen, att allt går bra imorgon, att inga komplikationer tillstöter, att lilla tjejen inte blir påverkad av vändningsförsöket så att det slutar med ett akut snitt (gud förbjude) vill verkligen inte vara med om någon operation! Sen hoppas vi på att hon ligger som hon ska och att vi måndagen den 11 juli får en plats på förlossningen för igångsättning...
Join the conversation!