Fotavtryck tatuering

Igår ägnade jag en stund till att måla upp lillens små fotavtryck vi fick med oss hem efter vi sagt farväl, vi har både fot och handavtryck men händerna blev tyvärr inte lika fina som fötterna. Dom där dagarna innan, läs (den eviga väntan) efter vi fått beskedet att våran lilla pojke inte kunde överleva utanför magen, dom dagarna var så himla långa och tusen tankar hann sväva förbi innan det var dags för oss att säga hej då, tankar om vad som var viktigt för oss just då och inför framtiden.

Minnen var väldigt viktigt för oss, allt från fotografier till hand och fotavtryck, en liten snuttefilt som han fick ligga i dom få timmarna vi fick med honom, filten som även syns på fotografierna har vi sparat i tryggt förvar, precis som att det är en del av honom. Tids nog ska filten ramas in i ett litet titt-skåp, med något fint fotografi av våran lilla ängel. Precis som dessa små fossingar ska förevigas i form av kroppskonst, både jag och J vill bära med oss dessa förevigt och en tatuering försvinner aldrig, precis som minnet och sorgen aldrig kommer försvinna eller suddas ut...