Ultraljud

Ser precis ut som liten vinkar glatt åt oss, ultraljudet, som vi varit riktigt oroliga över, haft ångest för och varit livrädda för ända sedan det där pluset uppenbarade sig för flera veckor sedan, att samma hjärtfel eller något annat hemskt skulle visa sig, något som skulle innebära ett avbrytande igen...

Timmarna innan var fruktansvärda och ännu värre var det att ligga där medan dom kollar igenom bebisen i tystnad, hon mätte huvudet så himla många gånger så både jag och Johan började bli smått oroliga. Det var precis så dom gjorde när dom såg att något var fel med hjärtat på våran lilla Love...

Vet inte om det var en barnmorska eller läkare som gjorde undersökningen, men hon kändes inte alls trevlig, ganska kall, hårdhänt och kortfattad. Inte direkt det man vill möta när man mår dåligt och har mått dåligt i över ett halvår av sorg och nu med blandade känslor, glädje och sorg. 

Efter en lång stund säger hon bara, allt ser bra ut och det ser ut att vara en flicka, den lättnaden och lyckan går inte riktigt att beskriva, och att det var en liten tjej, ja det hade vi på känn både jag och Johan redan långt innan! Så vi är extremt lättade, kan äntligen ta till oss att det kanske faktiskt kommer ut en frisk och levande liten tjej i juli, en lyckoträff och ett litet mirakel...