Det är viktigt för mig att få dela med mig av det mindre fina, verkligheten, speciellt när man driver en blogg som mig, med kärlek för vackra och inspirerande bilder. Även detta kan missuppfattas, men jag hoppas att större delen av er som läser förstår att det enda jag vill är att inspirera er och göra så att ni får en bra känsla i kroppen...
Men åter till det inlägget skulle handla om, att mista ett barn, det måste få ta plats, det är en del av oss som vi mist och som vi alltid kommer sakna, sorgen kommer inte få ta överhand men den måste få finnas. Och jag tycker det är viktigt att kunna prata om det som är lite tabu, många blir obekväma men det förstår jag mycket väl, man vet inte vad man skall säga, men ni förstår, ord behövs inte, så länge jag kan få ut det som känns utan att bli dömd för det så är det bra nog.
För mig är livsglitter allt det där vackra i livet, små guldkanter, inspiration, familjeliv och kreativitet men livsglitter handlar även om livet, verkligheten och att våga följa hjärtat, samt dela med sig av hela känsloregistret. Glädje & sorg. Precis så som livet kan vara...
Join the conversation!