[ SELF PORTRAIT ]
Louise Von Livsglitter
☆
Som ni kanske märkt har en ny header tagit form, har under en längre
tid funderat kring den här sidan, vad vill jag med den, hur har den formats, och
hur har jag formats. Mitt liv ser väldigt annorlunda ut idag än vad det gjorde för några år sedan,
livet har vänts upp och ner några gånger, och ja, det har faktiskt satt sina spår och format
om mig till den jag är idag. Vill inte säga att jag blivit kallare som människa utan mer
reserverad och på min vakt, släpper inte in människor i mitt liv lika lätt och tror inte
gott om alla, vilket jag gjort tidigare. Detta beror givetvis på att min tillit har
fått sig en liten törn, men vi skall inte gå in djupare på detta nu, kanske i
framtiden när saker och ting grott färdig. Men jag vill även påstå att mitt
liv tagit en ny vändning, har alltid varit väldigt driven som person,
men under den senaste tiden har tankarna verkligen snurrat
ordentligt kring vem jag är, vad jag vill, livet helt enkelt.
Som person vet ni inte så mycket om mig, mer än det liv ni sett i bilderna, att
berätta med bilder, få skapa, vara kreativ och göra det man älskar, det är så
jag fungerar som bäst. När det kommer till andra delar, som att socialisera,
prata och vara bland större folkmassor, det är min svaga punkt och har
alltid varit. Har alltid varit tillbakadragen, tyst och försynt av mig,
och självklart märkt av att den som skriker högst också får mest
uppmärksamhet och har lättare för att ta sig framåt i livet.
Jag tycker det är intressant att studera människors beteenden, hur dom pratar,
hur dom för sig bland andra människor. Det jag uppfattat och lagt märke till under
den senaste tiden är att många människor har så lätt för att prata om sig själva, framhäva
sig själva - Jag gör det här, jag var där, jag kan det här osv. Vips så vet man hur andra lever,
hur deras liv ser ut, men dom får knappt reda på en 1/10 del av mitt liv, för att jag är
inte den som kan prata på det viset, framhäva mig själv, prata om mig själv.
Man kan ta sig vidare och uppåt ändå, trots att man inte
är duktig på att hantera sociala sammanhang, det krävs lite mer vilja, lite mer styrka
och framförallt mod. Jag har ändå kommit så långt att jag börjat utsätta mig för
dessa sociala sammanhang som tidigare varit väldigt jobbigt, just för att jag ser
det som ett hinder. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att stå inför mentorer
och elever, prata och presentera mitt konstnärliga arbete. Det gick, om än hackigt
och med ett extremt fladdrigt hjärta.
För ett år sedan var jag så lycklig & så rädd på samma gång när jag fick beskedet
om att jag kom in på den utbildningen jag så gärna ville gå. Ett konstnärligt fördjupningsår, vad passade inte mig bättre, lyckan att få tiden till att utvecklas, lära sig mer om det man älskar, att få skapa, vara kreativ, göra det just min själ mår bra av,
skapa med kärlek, inte med tvång.
Ibland blir jag frustrerad över att det ska vara så svårt att ta plats, varför ska inte jag få
ta plats som alla andra? Nu kanske ni är några stycken som inte alls fått denna uppfattning om
mig som person, men det är svårt att få en rättvis uppfattning genom att bara kolla på bilder
och läsa text. Så vad vill jag med det här lite för långa inlägget?
Jo, jag har tänkt, funderat kring allt det jag gör, för någonstans har jag förändrats
och även den här lilla sidan som jag använder för att visa upp en liten del av mitt liv, har också
förändrats, det handlar inte längre om bara en viss kategori utan det handlar faktiskt om mitt liv, mitt hem, fotografierna och konsten, det jag brinner för. Men även kunna visa att verkligheten inte är så vacker som den ibland framställs, jag vill inte bygga upp något låtsas värld där allt är snyggt och prydligt med en massa vackra ord, utan även kunna berätta om livet, verkligheten utan att bli för privat. Personligt men inte privat kan man uttrycka det.
Nu är det bara några få veckor kvar tills själva samlingsutställningen hålls av oss som gått
det här fördjupningsåret, och som jag skrev för lite mindre än ett år sedan, nu står jag inte längre på
ett vinglande ben utan på två något stadigare ben och känner mig starkare än på länge,
att driva mina drömmar vidare.
För drömmar är värda att kämpa för
och livet är till för att levas.
KÄRLEK TILL ER
As you may have noticed a new header taken shape , has for a long
time reflected on this page , what do I want with it, how it has been shaped , and
how I have been shaped . My life looks very different today than it did a few years ago ,
life has been turned upside down a few times, and yes, it has indeed left its mark and formats
if me who I am today. Do not want to say that I have become colder as humans but more
reserved and on guard , do not let people into my life as easily and do not
plenty of all , as I did before. This is of course due to my trust has
received a slight blow , but we shall not go into detail on this now, maybe in
future when things cave finished . But I would also say that my
life has taken a new turn , has always been very driven as a person,
but in recent times has thoughts really spun
properly about who I am, what I want, life simply .
As a person you do not know so much about me, more than the life you have seen in the pictures, that
tell with pictures, create, be creative and do what you love , it's so
I work best . When it comes to other parts, like to socialize ,
talk and be among the bigger crowds, it is my weak point and has
always been. Has always been reclusive, quiet and considerate of me ,
and obviously noticed that those who shout loudest also get most
attention and are more likely to get ahead in life .
I think it is interesting to study human behavior , how they talk ,
how they individually among others. What I understood and observed during
recently is that many people have been so easy to talk about themselves, highlighting
themselves - I'm doing this , I was there, I can do that here and so on. Hey presto , he knows how others live ,
what their life looks like, but they hardly get out of a 1/10 part of my life , because I'm
not the one who can talk that way , emphasize myself, talking about myself .
You can get ahead and upwards anyway, despite not
is proficient at handling social situations , it requires a little more like , a little more strength
and particular mode . I've still got so far that I started to put myself in
these social contexts that were previously very difficult , precisely because I see
it as an obstacle . I never thought I would be able to stand before the mentors
and students , speak and present my artistic work . It went , albeit choppy
and with an extremely fladdrigt heart.
A year ago , I was so happy and so scared at the same time when I got the news
that I came into the training I was so keen to go . An artistic advanced studies , what did not fit me better luck getting the time to develop, learn more about what you love , to create, to be creative , do it right my soul feel good ,
create with love, not by force.
Sometimes I get frustrated that it should be so difficult to take place , why should not I get
take place as everyone else? Now maybe you are a few pieces that are not at all had this idea of
me as a person , but it's hard to get a fair idea just by looking at pictures
and read the text. So what do I want with this low for long post?
Well, I've been thinking, thinking about everything I do, nowhere have I changed
and even this little page that I use to show off a small part of my life, has also
changed, it is no longer about just a specific category , but it 's actually about my life, my home, the photographs and the art , it is my passion . But also able to show that reality is not as beautiful as it is sometimes portrayed , I do not want to build something pretend world where everything is neat and tidy with a lot of beautiful words, but also be able to tell you about life, reality without being too private. Personal but not private , you can put it.
Now just a few weeks left until the collection exhibition is held of us who have gone
this depression years , and I wrote for a little less than a year ago , now I am no longer on
an unsteady legs but on two slightly firmer legs and feel stronger than ever ,
to pursue my dreams further .
For dreams are worth fighting for
and life is for living .
LOVE TO YOU
Jag tror många känner som du fast de inte visar det.
SvaraRaderaMen visst behövs vi alla lika mycket hur vi än är!
Kramisar Linnea
Så fin header, vacker du är! Och tänkvärda ord du skriver. Hoppas du får en härlig påskhelg, kram Suss
SvaraRaderaVilken superfin header!! Like a lot! Jättefint fotografi! Ha en riktigt bra påskhelg!
SvaraRaderaLinnea: Absolut, det tror jag med! <3
SvaraRaderaSuss: Tack fina du, glad påsk <3
SvaraRaderaSvart vitt och rött: Naw tack goding <3 detsamma Glad Påsk<3
SvaraRaderaWow, vilket vackert foto på en vacker tjej! Fint!
SvaraRaderaKram Linda