Finaste, finaste ni. Tack så otroligt mycket för ert stöd, jag har läst allt ni skrivit till mig och vill bara ge er en stor varm kram! Jag uppskattar verkligen att ni är så många som bryr sig.
Mycket har hänt sedan jag stannade upp bloggen, just då var det bara ett enda stort kaos av förvirring och stress inför allt, hur vi skulle lösa allt. Nu har det mesta ordnat sig och till det bästa, jag börjar känna mig mer och mer stadig igen, och jag tror att man blir bara starkare efter att ha gått igenom något som det här. Det är inte så bara att lämna ett förhållande efter många år, när man har hus och barn tillsammans.
Barnen mår än så länge bra och verkar inte ha tagit någon skada utav det här, kan till och med känna att dom mår bättre och är gladare än innan. Och jag är grymt tacksam över det! Saknar dom så otroligt mycket när dom inte är hos mig, det är så tomt, det är väl det som känns mest just nu. Att man är verkligen helt själv vissa stunder. Men samtidigt så får man ny energi, energi som aldrig hunnit ladda upp sig tidigare.
Just nu bor jag kvar i huset, jag kommer känna av lite om det är det här jag vill. Det är mycket jobb att sköta ett helt hus själv, så lite tid till att känna efter blir bra. Sen får tiden utvisa om det blir att vi säljer det eller att jag tar över det helt. Antagligen blir det så, att jag tar över det helt. Det är ändå mitt barndomshem och huset mina barn levt sina första år i, jag har alltid älskat det här huset och vet faktiskt inte om jag skulle kunna trivas någon annanstans.
Just nu känner jag att jag vill tillbaka till den jag var innan, hitta inspirationen igen att få skapa, pyssla, fota och allt det där som jag älskar. Den börjar sakta komma tillbaka så från och med nu kommer jag nog börja smyga igång bloggen igen. Jag har även lite roliga saker att berätta för er senare, en liten sak som varit hemlig i flera månader och det ska bli så grymt kul att äntligen få gå ut med det.
Jag har provat mina vingar och dom höll, nu vet jag att man kan kasta sig ut igen.
Man måste våga följa sitt hjärta.
Mitt i allt kaos du går
SvaraRaderaIgenom blir jag ändå glad när jag läser vad du skriver! Hoppas du får mer styrka och glädje!! Kram
Heej!
SvaraRaderaFörlåt om jag stör, men tänkte bara fråga om jag kan få lite hjälp från dig skulle verkligen behöva det. Skulle du ha något intresse att hjälpa till i modeforum för modekunniga och modeintresserade personer? Moderator / VIP roller finns för seriösa och engagerade personer. Även ett inlägg hjälper mycket för att få modeforumet mer levande. Om du kanske bara gillar att läsa inlägg men inte vill bli medlem så kan du visa ditt stöd genom att klicka på Facebook like knappen. Tack för att du tar dig tid att kolla på detta / En stor Kram
En stor kram sänder jag dig!
SvaraRaderaKraaam Malin
Så roligt att se ett inlägg från dig igen, har tänkt på er och hoppats på det bästa för er alla!
SvaraRaderaSkickar en stor kram till dig! Vad skönt att livet börjar komma på rätt spår igen.
SvaraRaderaSå skönt att höra att det börjar lösa sig! Och kul att du väljer att komma tillbaka till bloggen.
SvaraRaderaHärligt att du är på väg tillbaka, det glädjer mig verkligen!:)
SvaraRaderaÖnskar dig allt gott i framtiden.
Kram
Efter regn kommer solsken och det som inte dödar det härdar. Du ska se att du kommer vara starkare än någonsin när livet börjar ordna upp sig igen :) Skickar en kram till dig och måste säga att du har en riktigt fin blogg som jag fastnade för :)
SvaraRaderaatt separera är jobbigt och påfrestande men jag vet av erfarenhet hur viktigt det är att följa sitt hjärtas röst och precis som du beskriver så kommer vi tillbaka...jag kom tillbaka starkare och tryggare i mig själv. När jag läser ditt inlägg upplever jag att du också är det...lycka till på livets väg!!
SvaraRaderakram Åsa
Härligt att höra ifrån dig här i bloggen. Stor kram till dig.
SvaraRaderaVälkommen tillbaka, skönt att höra att det går åt rätt håll! Kramar
SvaraRaderaVacker blogg och skickar dig en dos energi och styrka!
SvaraRaderaVilken otroligt fin blogg du har, ser fram emot o få läsa mer, kram
SvaraRaderaVad kul att du är tillbaka, har saknat din blogg! Jag är i en liknande situation som dig snart fast vi har bestämt oss för att testa särbolivet. Så 1 september flyttar jag själv, eller ja barnen.med såklart. Lite skräckblandad förtjusning faktiskt. Känns såklart sorgligt och tråkigt att vi inte kan bo ihop men samtidigt känns det roligt att ha nåt helt eget. Har aldrig bott själv så tror det blir en nyttig lärdom. Vore roligt att få läsa lite mer personligt, dina tankar och hur du känner nu efter separationen och så. Önskar dig all lycka!
SvaraRadera