Och så var måndagen här, mår riktigt illa av all nervositet, började morgonen med att ringa förlossningen som vi blivit tillsagda, för att få en tid för bedömning och igångsättning om det inte var fullt på förlossningen (många barn som föds i juli), fick ett nummer till specialistmödravården och där fick vi en tid nu idag kl 10:30 för bedömning om det går att sätta igång.

Overklighetskänsla och tankar som, hur sjutton förbereder man sig egentligen? Himla märkligt att kunna packa i lugn och ro, åka dom där 8 milen utan smärta & stress.
I fredags fick vi veta att det är en stor bebis därinne, runt 4 - 4,5kg tippade barnmorskan på, plus att hon låg på tvären igen så det återstår att se om dom kan styra ner henne eller om hon själv lägger sig rätt. Kan väl också känna att med tanke på hennes vikt redan nu i v38 (37+0) så får hon mer än gärna komma idag, allt vad sugklocka och att hon ska fastna är ju rena skräcken!
Helgen har spenderats genom att försöka vila men även plocka och fixa iordning här hemma på lilla laritstorp inför bebbelinos ankomst, vet sedan tidigare hur viktigt det är för mig att ha det rent och fräscht när man kommer hem med bebis. När Vilda föddes hade jag mer eller mindre panik när jag kom hem, tyckte det var katthår överallt (överreagerade skapligt), samt att jag fick någon konstig mani på att sortera allt och stressade upp mig för minsta lilla. Det vill jag helst undvika denna gång, få komma hem och känna lugn och harmoni låter som en mycket bättre ide`...
I lördags var vi i hus No2 några timmar mot kvällen, så himla mysigt när det mullrade för fullt utanför, regnet smattrade och vi målade en sista sväng med Kalklitir på en av sovrumsväggarna, har ju ett litet projekt där på G, se hur det blir att måla ljuvlig kalkfärg på medaljong/strukturtapet och jag tror att det faktiskt kan bli riktigt bra! Har så mycket att visa er, tids nog kommer det ett inlägg fullproppat med bilder ifrån det nya huset...
J fortsatte bygga på skafferiet i köket samt spackla väggar, börjar bli så ivrig, vill bara bli klar och få se hur allt blir att se ut, sååååå nyfiken!
Men nu måste jag avrunda här, vi ska snart packa in oss i bilen för avfärd mot vad som kanske innebär att vi får träffa en liten skrutta inom en snar framtid. Håll tummarna för oss!
Så spännande! :)
SvaraRadera