18.9.15

NÅGRA FÅ TIMMAR AV EN LIVSTID


Ett litet kollage från veckans flöde på Instagram, Vildas rum har legat en hel del i fokus så att säga, vilket känns bra, att vi sakta men säkert försöker få lite ordning, pysslar med sådant som känns roligt för stunden, gamla och nya ideér får ta plats. 

Tanken har slagit mig att det känns som att vi "boar" ändå, precis som i slutet och under graviditet, när man brukar få ny energi för att göra klart allt man vill hinna innan bebis anländer. Det jobbiga är att man blir påmind om att det faktiskt inte kommer någon bebis om några månader, han har redan kommit, några få timmar av en hel livstid fick vi vara med vår lilla ängel, vår lilla L som vi längtat så mycket efter. Hjärnan är fortfarande ur balans och vill inte riktigt förstå, samtidigt som den förstår mycket väl vad som skett. Själen och kroppen är verkligen ett mysterium, bara det att kroppen överlever, fortsätter andas trots extrem fysisk och psykiskt smärta, bara det är ett under, hur mycket en kropp kan klara av egentligen...

Fredag, det är marknad i lilla spökbyn, kallar den så, för det är verkligen så den har blivit uppkallad, vissa tror knappt att det bor människor här längre, men det gör det. Det är bara synd att det inte blomstrar mer, ibland undrar jag vad vi gör här, varför vi bor kvar här. Men vi har våran lilla borg, mitt barndomshem, så länge man älskar sin lilla borg & har några älskvärda själar omkring sig så spelar det nog faktiskt inte så stor roll vart man bor. Men vi kan ju hålla tummarna för att just våran lilla spökby kanske blir mer vacker med tiden, trots att det är en gammal nedlagd gruvort...

Marknad var det ja, Vildingarna är såååå taggade, mindre taggad är jag, hade ju längtat efter den här marknaden, få gå med magen i vädret och bara vara lycklig. Nu är det bara tomt härinne, men vi får göra det bästa utav helgen ändå, Vildingarna kommer skina som solar, och ja, det smittar av sig...

Nu blev det mycket text, vilket egentligen inte var meningen från början, men när huvudet är fullt av tankar och känslor kan det lätt bli så. Jag hoppas ni förstår att detta är mitt sätt att bearbeta allt som hänt, få låta tankarna och känslorna komma ut i ord, istället för att stängas inne. 

TA HAND OM ER

2 kommentarer:

  1. Kan bara ana hur hemskt det måste vara. Vi höll på att mista våran första men allt gick ändå bra och han kom ut 1817g tung. Som en liten fågelunge. Efter 2 månaders kämpande på lasarett kunde vi ta med honom hem.
    Min kusin miste sitt barn i magen en månad innan BBF (för ett par år sedan). Nu väntar de barn igen och vi håller alla tummar för att det går bra den här gången.
    Tänker på er, känner med er (fast jag inte känner dig ☺️) och önskar dig/er allt gott ❤️ Kram

    SvaraRadera
  2. ÅHHHH vilken härlig vit inspiration :) Jag önskar dig ett Riktigt Gott Nytt År och God fortsättning!

    Idag visar jag mitt nya kök och stolar på bloggen:)

    LOVE Maria

    SvaraRadera

ADAGIO © 2016 | Template by Blogs & Lattes